Har lite dåligt samvete... eller egentligen inte... eller jo...
Stod och vek tvätt i tvättstugan igår kväll när det knackade på fönstret - och jag öppnade. Utanför stod en vilsen själ, förvisso inte helt fräsch i varken uppsyn eller klädsel och med en bouqet av gammal fimp... men ändå inte too much - och vem är jag att döma?
Hur som helst så drog han en vals om någon mormor som låg och badade och inte svarade på telefon i grannporten och att han behövde komma in. Ja, visst - blåögd och naiv med fortfarande en flagga vajande avseende hoppet om den mänskliga populationen så släppte jag naturligtvis in honom. När jag en halvtimme senare beger mig bort till Nygatan för att handla lite dricka så märker jag att fimplukten har förökat sig och nere i källarregionen hörs ett diskret hostande.
Men va fan! so much for the granny... men så slår en samlad sakral uppväxt till med allt från kyrkans barntimmar till konfirmation - och strofer om den utsatte människans existensberättigande och lyriken kring tiggaren från Luossa rättfärdigar helt plötsligt mitt handlande. Jag menar, klart att stackaren kan få ligga där en natt utan att frysa... naturligtvis för att jag inte behöver känna mig så lurad då.
Väl hemma berättar jag om mina goda gärningar för en för tillfället mer nyanserad hälft - som likt en krigsherre bryter ner hela min glorifierade gärning med argument som... det brinner i var och varannan källare i Södertälje... området är trygghetscertifierat... en idag - fyra i morgon... osv...
Det blev till att ringa störningsjouren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar