söndag 10 augusti 2008

Simon ja...




Mannen, myten, legenden... ja det är till och med passande med tillägget konceptet.

Sinnebilden av det föregående seklets kanske sista konventionella och samtidigt intelligenta affärsmogul i Skandinavien - Jan Stenbeck får ursäkta. Otaliga är de politiskt okorrekta utspelen som omgärdade denne man under glansdagarna - och för varje orala klavertramp ökade bara hans popularitet hos, framför allt danskarna, men också vi svenskar blidgades av det knivskarpa kynnet. Det är dock viktigt att komma ihåg att det kräver en unik fingertoppskänsla att skapa en miljardkoncern i dag - förstå då vilka förutsättningar som krävdes under 70- och 80-talet.

Trots att 25 år har passerat sedan Simon sist härjade på sitt sommarresidens här ute på Torö så lever minnet kvar hos öborna med en märklig glasklarhet. Den mannen satte sina spår och otaliga är de sägner och berättelser som fortfarande florerar så fort man nämner hans namn. Jag tänkte delge er några, med förbehållet att jag inte kan garantera sanningshalten. En historia har ju en förmåga att friseras med tiden.


  • De mest återkommande fragmenten är naturligtvis hans aptit på sprit, droger och unga flickor - gärna i samma mening. Än idag framkallar minnet av de lättklädda flickorna som dök upp i lanthandeln till och från leenden - i alla fall från hälften av öborna. Simon kallade flickorna som han omgav sig med för "morgenbolledamer" - officiellt med en hänvisning till de morgonbröd som han förväntade sig skulle bakas, men den som är bevandrad med det danska språket anar nog något annat bakom "bolle". Dessa flickor erhöll en skyhög lön mot att de alltid skulle vara redo för den excentriske miljardärens aptit på sex. "Churchill hade sina cigarrer - jag ar mina damer" brukade han säga om ett av sina huvudintressen. Gruppsex med tre porrfilmsaktriser inför upphetsade pressfotografer på ett värdshus i Köpenhamn fick inte resenärerna att vända Spies ryggen.

  • Sprit - Han hade en förkärlek till att ständigt uppträda både berusad och påverkad i offentliga sammanhang. Ja, han uppmanade till och med sina anställda att göra det samma - "eftersom det skapar arbetssglädje"

  • Droger - Han närde en dröm om att - och genomförde ett flertal experiment - kunna korsa jordgubbar med indisk hampa. Detta för att kunna kombinera livets goda, dvs. bli hög samtidigt som man åt jordgubbstårta.

  • Extravagans - Varje dag som Simon tillbringade ute på Torö så lät han helikoptrar flyga ut morgontidningen från Köpenhamn till residenset. En extra krydda i samanhanget är att ett flertal öar runt Torö på den tiden löd under flygfri millitär zon. Likaså stod alltid en jättefrukost dukad inne på stadshotellet i Nynäshamn dit han forslade sig själv och sina damer i en jättelik amerikanare alternativt en Mercedes. På frågan om hur många bilar han hade svarade han en gång: - Ska jag räkna med Volvoarna?





  • Publicitet - Under vänstervågen och rödstrumpeåren i skarven till 70-talet ägnade Spies sig med särskild förtjusning åt att reta gallfeber på kvinnorörelsen. Eller så ägnade han sig åt det han fann roligt och retade därmed gallfeber på kvinnorörelsen. Spies visste mycket väl att han skulle få spaltmeter gratis publicitet när han öppnade munnen och sa: "Vissa samlar på frimärken. Jag tycker om kvinnor." Eller: "När kvinnor är över 22 år börjar deras djuriska magnetism att avta." Eller: "Rödhåriga, blondiner, mörkhåriga eller cendré - en av fördelarna med att ha fyra flickor samtidigt är att man inte behöver välja."Och på tal om Rödstrumperörelsen: "Som man är jag smickrad över att så många intelligenta kvinnor kan lägga ner så mycken möda på att bli det vi män är från början.


  • Affärsliv - Hans japanska dvärgspets Archibald fick ett mångmiljonavtal i gungning när SAS inte ville låta hunden använda den fåtölj i första klass på planet till Zürich, som hans berusade/påtända husse köpt intill sin egen. Spies demonstrerade makt. Archibald fick visserligen flyga med till Schweiz i kabinen, men en ursäkt vore på sin plats, ansåg Spies. Några dagar senare överlämnade en SAS-direktör köttben och en marsipantårta med texten "Archibald vov - vov" i försoningsgåva och bad djuret om ursäkt. På så vis räddade han det 180-miljonersavtal mellan bolagen, som Spies hotade riva upp på sin förnärmade hunds vägnar.

Simon ska ha sagt några år innan sin död i en intervju att: "Om Gud ger mig ett formulär och ber mig utvärdera resan genom livet , så kommer jag att sätta ett kryss för alternativet "Tämligen tillfredsställande." Vilket på något sätt känns adekvat för denne märklige man som fortfarande berör.

Inga kommentarer: