Det känns så befriande... Ungefär fyra gånger per år så slänger Aftonbladet mer bränsle på den gamla schismen mellan Stefan Holm och Patrik Sjöberg. Antingen för att man har jävligt lite att skriva om, eller troligare för att det är så himla kul.
Jag misstänker att Sverige är uppdelat i två läger och för undertecknad känns det väldigt enkelt att ansluta sig till team Patrik. Å andra sidan så vill jag klargöra att jag hyser den största respekt för Stefan som idrottsman - och jag kan också ana all den tid och all hängivenhet som har krävts för att nå dit där han är idag. Men Papi är också gammal friidrottare som långdistanslöpare och i hans värld är friidrott enkel... antingen är du snabbast eller så hoppar du eller kastar högst alternativt längst. Och Stefan har inte hoppat 2.42 - så sluta jiddra och börja trolla.
Sedan underlättar det ju naturligtvis att ta stälning när herr Sjöberg levererar punchlines i den här klassen:
På tal om bråk – du och Stefan Holm har ju under en längre tid tjafsat om vem som egentligen är Sveriges bäste höjdhoppare genom tiderna. Är ni vänner nu?
– Jag har aldrig velat tjata om det där med honom. Men ibland undrar man ju om han har uppfunnit en egen tidsmaskin som tar hans resultat tillbaka i tiden. Han håller på med sina statistiska beräkningar hit och dit, men jag tycker inte att det är så konstigt – jag har hoppat 2,42 – det har inte han.
Det låter onekligen som att det fortfarande är lite infekterat…
– Jag tycker att Holm är en duktig hoppare. Absolut en av de bästa som har funnits. Det är inte det. Men alla uttalanden han gör. Han lipar i pressen om alla möjliga saker. Det är specialpris till pappa och uteblivna inbjudningar till Idrottsgalan. Det ligger kanske i hans natur. Han känner sig trampad på. Sedan är det ju inte jag som har alla hopp sparade i datorn från min karriär. Jag har bara porr, haha. Frågan är vad som egentligen är mest perverst av de två alternativen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar