Äh...nu får det ge sig snart.
Var hos läkaren igår och tog prover vilka ganska snabbt trumpetade ut något om bakterieinfektion i luftrören - dock ingen lunginflammation som jag var lite orolig för. Men där var Thiger-läkarinnan mycket bestämd avseende en veckas sjukskrivning...
Njaae.. sa jag - det där är inte riktigt min grej, är nog frisk tills på lördag. Ska vi slå vad sa hon... och just nu lutar det åt att hon nog har rätt. Sjukskrivning... hm... har ju bara hänt en gång tidigare i mitt liv och det var när jag sågade av förhuden i början på 2005. Men även då skulle jag ju prompt tillbaka en vecka för tidigt. Minns än idag hur jag satt i omklädningsrummets toalett på rasterna och bytte bandage som fastnat i de blodiga stygnen. Hängivenhet säger jag - idioti säger andra... och de har säkert rätt.
Men jag börjar känna mig lite fången och de enda turerna ut som jag orkar med, eller som jag måste utföra är hämtningarna av Ester - men jag lovar, det tar på krafterna. Och antibiotikan gör inte heller den tillvaron roligare. Shit, den har verkligen vänt upp och ner på kroppsystemet. Och inte får man sola - hade ju tänkt att man kanske kunde sitta och läsa lite på innergården, men nä nä. Och lite gott vin var inte heller att tänka på. OS då...tipsade min arbetsgivare om - men inte heller det har väckt något riktigt sug, det är istället AK som sitter och glor på kvällarna. Men det kanske vänder nu när friidrotten rullar in... och ja... Ara Abrahamian var ju en frisk fläkt i den politiskt korrekt korumperade OS-brottningen. Jag vet inte om han har rätt eller fel - kan inget om brottning, mer än att det väcker vissa associationer av att se två män ligga och lukta i varandras skrev - däremot vet jag vad det innebär att fokusera och hänge sig åt ett uppoffrande idrottsmål under en längre tid...
Det får räcka så... nu ska jag deppa över att Esters och min egna tur ut till mina föräldrars sommarställe gick i stöpet - vi hade båda sett fram emot det, men man måste tydligen lyssna på kroppen när man blir äldre. Något jag har tagit fasta på sedan min gode vän Peter Cossi gick bort 2006. Han fyllde förresten år nu i början på augusti - jodå, man får tårta i himlen också - och vi firade ute på Torö med ett tänt ljus och lite roliga anekdoter från italienaren. Jag tror han skrattade igenkännande också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar