Det kändes faktiskt lite overkligt, men det var en tapper Ester som i morse gav sig av på den allra sista morgonvandringen till dagis. Ståndaktigt har hon satt upp en lite likgiltig fasad som förkunnar att "det ska bli så skönt" - men jag hör nog hur orden stockar sig varje gång hon slänger upp dem.
För samtidigt som skola och fritids lockar med allt nytt och spännande. Så vet nog flickebarnet innerst inne, att så bra och tryggt som hon har haft det kommer det aldrig bli igen. Om man läser mellan raderna så kan man höra det när hon förkunnar det självklara i att... "om ni skaffar ett litet syskon till mig så kan stora duktiga Ester hämta henne från dagis på sin cykel...". Ja ni hör, inga dåliga krav. Vi får allt förhandla om det där.
Men Kvarnbergets Förskola ska ha all heder för deras engagemang och omtanke som format Ester till den underbara krabat hon nu är. Tänk ändå vad det blev av den där lilla fegisen som var rädd för allt - det är nästan så att man numera önskar sig tillbaka till den tiden vissa dagar. Men bara nästan. Stort tack för den här tiden - ni är bäst!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar