Fyrtio... smaka på det... Är det inte lite fadd smak, som av sviskon... gubbe... Suck... så var vi där till slut. Kanske inte vid vägs ände, men ändå som en halvtidspaus i det spel som kallas livet. Inledningen på denna dag kanske kunde ha börjat en aning bättre. Hjärtegrynet väckte mig ungefär en gång i timmen för att rekonda hennes svidiga stortå som tydligen hade gått bananas. Fotbad och insmörjningar om vart annat är kanske inte vad man drömmer om när man ska byta dekad. Denna trumpna sinnesstämning förbyttes dock när Mami ramlade in för lite födelsedagsfrukost och tillika paketutdelning.
Kärlekarna hade mycket förutseende bestämt sig för att den gode Papin inte skulle behöva söka upp sin sten i skogen tomhänt. Därför förärades han en önskan som legat och grott i två år - en vuxenkånken med plats för både matsäck och laptop. Jag menar, det är förvisso en uråldrig manlighetsrit att gå ut och gråta i skogen vid ingången till 40 plus - men varför inte göra det med lite stil och finess, och dessutom uppkopplat.
Detta tilltag krävde naturligtvis en tillbakakaka, med betoning på kaka. Så Papin ställde in bilfronten med riktning mot Taxinge Slott och dess gedigna kakbord. Nu var det kanske inte just dessa som lockade mest - om man inte heter Ester - utan istället ett avprickandet utav ett must-do. Som lantbrevbärare har jag säkert hundratals gånger klampat in i köket och lämnat post, och blivit tillstucken både mackor och bullverk. Likaså har ett eller två julbord bevistats - men jag har aldrig prövat deras berömda räkmackor!!
Nu är det dock avklarat, och det mest med en axelryckning. Been there, done that typ. Det mest anmärkningsvärda var nog priset i så fall. Dessutom var det ju dödsdömt från start då inget knäcker AK:s räkmackor. Däremot kan Taxinge ståta med en väldigt vacker slottspark som är mysig att flanera i - lägg därtill Papis drömhus i form av den gamla stationsbyggnaden så blir det ändå en ganska trevlig utflykt. Dessutom perfekt tajmad innan ett vansinnesväder svepte in med störtskur och tordönskådespel.
Resten av dagen förflöt i sakta mak med lite do's and deeds i centrumkärnan. Lite komplementhandel på Stadium inför semestern och uthämtning av paket från HM. Avslutningsvis så fick dagen gå över till natt med en liten biostund där Esters cinemagraf visade för hundrade gången Pixars Upp. Hon älskar verkligen den filmen och jag är benägen att hålla med om att det är en fantastiskt vacker saga.
Men nu väntar stenen - i en skog - vid en tjärn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar