Gårdagens galakväll föranleddes av viss dramatik i samband med att Lovisinsgatans festivalvåning berövades sin vattenförsörjning. Den pittoreska gatumiljön förvandlades till ett katastrofcentrum med lastbilar, grävskopor och blinkande lampor. Och då ingreppet drog ut på tiden nödgades Papi att aktivera plan B, varpå hela middagsbjudningen förflyttades tre kvarter bort till Turingelunden. Nu gjorde inte detta så mycket, förutom att det skapade oreda i pedantens uppstyrda verksamhetsplan, eftersom de sicilianska kalvfärsburgarna med pesto, chili och parmesan tillsammans med giftande viner smakade precis lika gott där. Dock ingen ackompanjerande discokula till Esters förtret. Detta kompenserades istället med att godfather Clubba dök upp och satte en skärm och angry birds i händerna på henne och sedan sågs hon inte till mer den kvällen.
Andra chansen då... svårtippat som jag tidigare nämnt. Förvisso prickade jag in det ena slutspelsträdet - men jag klev helt ut i djungeln när jag inte insåg att efterdyningarna av Deftones brinnande piano fortfarande lever kvar, och att rockabillyn har ett fastare grepp om de falurödsmålade stugorna ute i skogarna än hårdrocken. Dessutom är ju Pata Pung i Australien så de tappade väl ungefär 643 röster bara där. Annars bjöd Nyköping på en underhållande kväll men det verkar vara förbannat svårt att få programledarna att vara på plats samtidigt. Efter Helena Bergströms stapplande parodi(?) av rökmorsa på kanelen förra veckan så fick Dawn-Finer försöka sig på att pressa fram nasaliteter genom näsan efter att ha sprängt sig själv i sitt eget inledande nummer. Uppryckning på den fronten till nästa vecka - det började ju så bra och lovande i Växjö.
Nu ladda för ett spinningpass innan vi beger oss till Heron City till förmån för Papi och Esters idol... Mästerkatten i stövlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar