Det fanns en period för urminnes tider sedan - närmare bestämt slutet på åttio och början på nittiotalet - som jag jobbade för kommunen. Tro det eller ej. Ett bestående minne från den tiden var att om man ville handla något till verksamheten så fanns det bara en form av likvida medel att tillgå... rekvisition. En lunta, på gränsen till bunt, av papper - uppblandat med både karbon, lackmus och kopieringspapper. Lägg därtill den novell som skulle plitas ned på framsidan av djävulstyget. Förvisso ett bra sätt att hålla på pengarna eftersom det var så satans omständigt att genomföra ett köp. Istället skickade vi ut ungarna för att stjäla det vi behövde... nä, där ljög lite.. Men däremot så tänkte man ofta på hur smidigt det måste komma att bli i framtiden med uppkopplingar och datasystem som pratade med varandra och som dessutom var synkade med ett kort.
Vad hände? Inte ett skit. Fortfarande står de där stackars kommunanställda från gruppboenden, fritidsgårdar, dagis och hemtjänst och spärrar kassorna i tio-femton minuter med samma jävla rekvisitioner. Och så pratar man LEAN och Växthus samtidigt som man slår sig för bröstet. Och att inte de som sitter i kassorna ännu har gjort revolt är för mig en gåta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar