Ester är fem år - på väg mot sex - och har sedan ett halvår tillbaka skaffat sig en i mina ögon rätt morbid hobby. Där jämnåriga barn samlar bokmärken...nä fan, det är det väl ingen som gör längre, men säg Smurfar, Bakugan-crap, Ben10-shit och Hello Kitty-junk - ja där sitter det här flickebarnet och lusläser dagstidningar för att klippa ut bilder på bränder, olyckor och skadade människor. Ja ni hör ju. Och vid ett svagt ögonblick så fick hon dessutom vara uppe och titta på "112 - på liv eller död", och nu är det kört.
Nu är det någon som börjar redan på eftermiddagen vid dagishämtning att tjata efter hur långt det är kvar till klockan åtta och Papi brottas betänkligt med vad som är rätt eller fel. Något jag förvisso bestämmer själv och inte behöver någon föräldragestapo med snusförnuftiga pekfingrar efter mig. Jag tror på att inte dölja, förneka eller försköna verkligheten och så länge vi tittar tillsammans och diskuterar innehållet, plus att det inte genererar några mardrömmar, så behöver detta inte vara till ondo - snarare tvärtom. Någon vet redan nu bestämt att hon ska bli ambulansförare när hon blir stor... sötnosen.
Att vi sedan bor på den gata som agerar startsträcka för alla ambulans- och brandbilsutryckningar, med andra ord första parkett, gör ju inte saken mindre spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar