Har haft en ledig dag mitt i veckan - lyx säger du, men då ska man betänka att jag jobbar både fredag kväll och söndag em/kväll så får vi lite perspektiv på det hela. Och så särskilt ledigt blev det nu inte. Agendan var välfylld med små och stora insatser... allt från att pinna bort några kvarter till Drömbutiken och inhandla ekvax till köksbordet, plocka ut Esters nya gummistövlar på Stadium till att slipa och måla fönsterfoder i badrummet, tvätta ett par maskiner, göra rent i ugnen och bättra på fernissan på golvlister i kök och Esters rum... *pew!*
Där emellan stack jag in ett spinningpass och städ/utsortering av diverse skåp och lådor... Och där har vi infallsvinkeln till avskedsbiten i rubriksättningen. Jag gjorde nämligen slag i saken att gå igenom min perverst stora samling av underkläder. Inte så att jag är besatt, snarare är det så att i takt med att lådan kontinuerligt fylls på så får jag allt svårare att göra mig av med gamla favoriter. Nu är lådan dessutom uppdelad i olika kategorier - dvs. jobbfillingar, casualtrunks, feel-good-briefs till de mer exklusiva knullmagneterna. Fast så mycket magnet är det inte i dem... de är nog mest bara dyra. Hur som helst så slog det lätt makabra mig att det faktiskt låg två par feel-good-briefs från (hör och häpna) 1999 och skräpade i ett hörn. Kan vara de skönaste exemplar som skyddat den förhudslösa snabeln ever. Och om jag inte minns helt fel så fanns det on it's peak sex stycken av samma modell i ägo. Men det säger ju sig själv att jag inte med ett uns av värdighet kan ha 12 år gamla fillibonger som Ester kallar dem i lådan. Så off they go med ett tårfyllt farväl. Tack H&M och tack alla sköna stunder...
Mystiskheter då? Hmm... Måste nog ringa hon apatråkiga Malin Berghagen för jag misstänker att jag har en exorcist i lägenheten. På förmiddagen hörde jag ett högt metalliskt klirrande som jag trots intensivt letande inte kunde lokalisera... tills ikväll då... Skulle tända lampan vid nattduksbordet... klick... nada.... Tänder taklampan och gör en okulär besiktning och finner att lampjäveln är borta... finns inte ett spår förutom lampfoten som sitter i sin gänga. Inte en glasbit, inte ett fragment, ingenting... spooky va... Upplöstes lampglaset i kremationsdelar osynliga för ögat - eller är det något okult i görningen. Tur att Ester är här och gästspelar i natt så kan vi hålla varandra i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar