Nattvecka på jobbet innebär ingen direkt kreativ trigger gällande output på bloggen – nyhetsflödet är decimerat till ett par kraftansträngningar, och det är nog just så dessa veckor ser ut på gott och ont.
Papi ramlar in på morgonkvisten lite så där lagom trött och halvvresig och hinner precis få en hejdå-kram av sin lilla solstråle. Vid det här tillfället märkbart hel & ren och vid ett sprudlande glatt sinne. Meningarna bara sprutar ur henne och den ena sanslösa fantasin efter den andra poppar ur henne, för ljuger…det gör hon ju inte.
- Pappa… du är scchhhäääggig – med tydlig artikulering på sk-ljudet. Hon kommer att föra de lokala bergsarabtraditionerna vidare med bravur.
- Pappa… du luktar illa ur munnen…
- Pappa… dockan kom där och så ramlade hon och alla grät och det kom jättemycket blod, men jag grät inte för jag hade Hello Kitty-plåster på mitt öra… (självklart hjärtat!)
Nåväl, sedan stundar lite egentid i bingen där distraktioner såsom dagsljus, sopbilar, skällande hundar, sirener, indunkande post osv. får tampas med Papis zombietillstånd. Dessa distraktioner brukar framåt 13-tiden höja bucklan för att förkunna ytterligare en seger. Papi släpar sig upp och inleder operation sanering efter de två yrvädrena som lämnat våningen i tillståndet kaos på morgonen. Disk, dammsugning, bäddning genomförs med måttlig frenesi innan en blick på uret förkunnar att …damn! Den dan gick fort, undrar just om inte pappas bäjbi borde vara på ingång snart…
Och det där är så märkligt just nu, för jag lurar mig själv så brutalt med att vara längtig efter flickebarnet. För solstrålen som stod i hallen i morse är numera utbytt till ett monster på eftermiddagarna. Ögonen skelar på det übertrötta väsendet, smutsiga fingrar gnuggar ihärdigt tårkanalerna och ur en fragdabesudlad mun spottas ett enformigt invektivmantra som går ut på hur dum pappa är. Klockan 16.00-19.00 förvandlas Lovisinsgatan till ett battlezon där det inte finns någon segrare. Efter att lekparkens damm till slut har tvättats bort och sagostunden nått sin ände så får Papi åter igen dra sig tillbaka till de inre regionerna för lite sömn innan det är dags att sprinta iväg till jobbet igen.
Och ännu märkligare är att jag under löppasset till fabriken intalar jag mig själv om allt jag ska hinna med nästa dag… jo säkert…
Ikväll är det Champions League-final… och om det finns en gud så slaktar Barca Scum United.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar