P3 Guld - dagen efter

Swept away by P3 Guld? Jaså inte du heller...

Vet inte riktigt vad det var, men den där rätta känslan vägrade att infinna sig. Försökte mig på en hobbyanalys som vidrörde aspekter såsom en groende förkylning hos farsan, ett ganska tamt artistuppbåd där i alla fall Timbuktu försökte få igång publiken i sista akten. Eller var det det förutsägbara vinet på vardagsrumsbordet som var boven i dramat...

Nja, jag tror att det är flera faktorer som tillsammans binder ihop det hela. P3 i min värld har tappat lite av den identitet som jag avgudade för några år sedan - visst, man har tveklöst det mest varierade musikutbudet på radiohimlen och ingen instans gör mer för svensk musik än dem. Men ändå känner jag inte lika ofta den där röda linjen som fick oss att utbrista i "damn, det här är riktig P3-musik. Jag har med handen på hjärtat blivit en ganska otrogen slampa som nu förtiden hänger på Metropol och det enbart på de musikaliska premisserna. Men någonting är det... jag menar förr spelade det ingen roll vilket program på P3 man rattade in - det sköna flowet, den skruvade humorn och de ironiska utfallen fanns där, vilket fick en att skratta både rått och hjärtligt. Inte idag... Och bara ett sådant faktum att jag knappt drog på smilbanden under Olof Wretlings monolog igår sänder ut starka varningssignaler - tro mig.

Men du kanske börjar bli gammal? Jo förvisso - men då hade det väl varit troligare att jag hookade upp med P4 istället för att hänga med kidsen på Metropol. Är det så illa att jag måste kliva in på någon mediautbildning i Nacka för att sedan revolutionera P3. Jag plockar med mig Henrik Blomqvist från Metropol så gör vi den bästa radio som någonsin skådats... eller lyssnats.

Övriga intryck från årets gala då:

• Är inte Scandinavium lite för stort... intimiteten har försvunnit - och kanske en ännu viktigare fråga: Är det inte dags att komma hemma till Stockholm snart. Både Musikhjälpen och P3 Guld tar kategoriskt omvägar förbi huvudstaden.
• Snygg dekor och scen som vanligt, men varför så ofta det sjukhuskalla vita ljuset som lyste upp hela hallen och förtog clubkänslan. Såg både kallt och ödsligt ut stundtals - ingen partyhöjare.
• Betala för sms för att kunna rösta på staliga P3? Nä, vet ni vad - jag är inte snål... eller jo lite, men mest är det en principsak. Därför fick ni ingen motivering av mig i år.
• Castingen av programledarna... hm, Martina Thun kändes tyngd av stundens allvar och fick inte direkt någon hjälp av en något apatisk Soran Ismail som hade sin taktik klar. Om jag låtsas vara lite coolt ointresserad så märker nog ingen att jag känner mig  obekväm i detta forum. Men har man sett honom i sitt rätta element så vet man att han brukar droppa sina sköna one-liners med både frenesi och finurlighet. Nu kändes det mest krystat.
• Linnea Henriksson - jag gillar dina radioalster - men ibland är uttrycket less is more inte helt malplacerat. Förvånansvärt svag liveröst och då hjälper det inte att försöka backa upp det med eufori och vansinne på scenen.
• Kvällens höjdpunkt är tveklöst Sorans travesti på SHM:s uttryck "Were gonna fuck this club in the pussy" omvandlat till valspråk för kungen på våra mynt.

Ja, lite så tänker jag då...