Sådär ja... det tog sin runda lilla tid, men nu är Papis lilla lakritskatt ingonad i garaget där den står å kurrar och spinner. Bortblåst är farsans aversioner mot den långa väntetiden - balsam på såren blev en blomsterkvast och lite prylar samt ett proffsigt bemötande. Jag säger inte att jag är blown away ännu - det återstår att se när det blir dags för service och dylikt, eller när den här ljudfascisten börjar lägga örat mot plåten. Just nu njuter bara av den oslagbara nybilsdoften, det är verkligen något speciellt med den.
Men så var det det här med regnumret... kanske säger det mer om mig och mina mindtwists - men jag associerar det till KUKEN - och det kanske passar. Och så illa som det var med den första Peugeoten - WPK - är det ju långt ifrån. Och med det så var det sista gången fransmännen nämndes på den här bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar