söndag 18 november 2012

Snopp!


Det är ju väldigt märkligt... plötsligt har vägen som går till garaget blivit poppis att ta igen för Sveriges i särklass mest snopp- och pungfixerade 6-åring. Det ekar SNOPP! mellan husväggarna när vi skyndsamt tar oss förbi och pappan hukar sig med neddragen luva aningen förläget. Får hoppas på kommunens klotterpolicy så att detta är hart när ett övergående stadium. Jag som annars är pro-grafitti.

Annars har veckan från helvetet precis tagit slut - och här ska ingen skugga falla på flickebarnet för hon har skött sig bra. Men jag kom in helt fel i denna kalenderlängd med ett fiaskoförsök till att vända en nattvecka till dagtid. Detta renderade till att i måndags morse hade jag sovit en timme innevarande natt och sedan kom jag aldrig ifatt eller på fötter igen. Vad jag än gjorde så kändes det som att jag låg ett steg efter med hjärtat i halsgropen. Så det blev bara en enda räcka av korta nätter, tidiga lämningar, jäktiga hämtningar, jakt på matlagning och kvalitetstid... eller som Peter LeMarc säger, det var livet som for förbi.



Söndagen har dock genomgående haft den trevliga auran av comeback och näsa ovanför vattenytan igen. Inledde dagen med ett frivilligt morgonlöp på en timme i hög luft och novemberdis. Vi följde sedan upp det med att träffa Esters favoritkille Elliot och hans bror Alvin vid lekplatsen i Dalparken. Ester var ju inte hemma när Elliot fyllde år så vi körde en catching up med tillhörande lunch på Atillas. Trevligt att få samspråka med Alex och Råbert till barnens glädjetjut i bakgrunden. Detta stojeri tog dock udden av Esters framträdande på simskolan senare på eftermiddagen. Gjorde hon framsteg förra veckan så var det tvärvändning denna. Samtidigt kan jag inte bli arg, för jag kommer så väl ihåg min egen respekt för vatten och jag kan kanske tycka att man går lite väl fort fram i gruppen. Å andra sidan är det väl svårt att hitta en balans som simlärare när utvecklingsnivån på barnen spretar så markant. Att från en ena veckan gå från att öva bentag till att denna dyka efter ringar på botten hade varit overkill även för mig. Jag tror att det får bli så att vi kör klart den här vändan och att jag och AK snappar upp övningarna - sedan får vi bli bättre på att ta oss till badhus eller dylikt och i lugn och ro låta Ester bekanta sig med dem utan stress.

Nu stundar kvalitetstid med en ny stjärna på korvhimlen. GÖL har den ytterst goda smaken att kombinera wienerkorv med lite hetta. Tro mig, det här har den här korvkonnässören väntat länge på. Det var brodern Jerry som tipsade om detta - jag stötte dock på patrull tidigare i veckan då de exemplar som gick att uppbringa i ICA Maxis hyllor hade ett datum som passerat lämplighet. Men nu så - andra vändan gick det bättre. Antagligen har de bara packat om samma korvar, man vet ju hur det går till på den där firman. Så om ni inte hör något mer från mig så vet ni alla fall vad jag dog av...

Inga kommentarer: