De solblekta badbyxorna packas in, i smutstvätten dröjer sig lite skärgårdssand kvar.På trädgårdsgångarna samlas allt fler gula löv och barr, och längs avmätta vägar tvingar sig en semesterdammig bil vemodigt hemåt - värdig ett ackompanjemang från Tomas Wij Andersson. Trots barfotagång i morgonfuktigt gräs och härligt dopp i havet så vägrade känslan av högsommar att infinna sig. Förklaringen är förvisso enkel, det räcker med att slänga en blick i almanackan för att förstå. Vad jag däremot inte förstår är varför den svenska sommaren ska vara så hjärtskärande kort. Nu väntar 46 veckor av bara mörker och elände och jag ljuger inte när jag säger att mitt hjärta gråter. Och det gör ont...
Helgen som just förflutit brukar av hävd vara vikt för kräftskiva i synnerligen passande miljö. För en skaldjursälskare som undertecknad är detta en högtidsstund nästan värdig midsommar. (nästan sa jag!). Esters hemliga sällskap bjöd därför in till fest via skärgårdsmail (flaskpost) som sändes i skydd av fredagsstormen till grannöarna. Och vilken respons det blev! Solen började skina i takt med att gästerna anlände, och som det slöts upp kring de dignande borden! Mangrant är bara förnamnet. Och Papi som under föregående kvälls Plumpfestival lovat att gå all-in lyckades nästan förverkliga detta innan Lars Noréns kvinnliga alterego satte stopp för denna glädjeyttring. Men skam den som ger sig - den sjuttonde september stundar stort sjöslag i bygdegården - då kör vi andra akten.
Samtidigt som jag lägger in denna text som spretar lite så sitter jag och tittar på sommarens foto. Lite av ett självplågeri då man samtidigt vet hur avlägset nästa är. Vi har dock haft den finaste semester man kan tänka sig på Esters semesterkollo. Och jag skulle verkligen önska att alla barn fick uppleva den ynnest som det är att fritt få vara och verka i den vackraste av miljöer. Det är alltid lätt att bli hemmablind och ta saker för givet - men den själsro som skärgården ger mig gör att jag njuter fullt ut och lever varje ögonblick som om det vore det sista. Eller som farbror Melker så vist sade det en gång: Denna dag - ett liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar