Cirkeln är sluten - Ester är tillbaka på Papis gata och för familjetraditionen vidare... Ikväll övergav vi VAB-träsket som producerat raketbränsle i rumpan i form av "smet" som Ester själv kallar det. Ute i Enhörnaskogarna kallade istället första tillfället för höstens serieterräng.
Det var ett tag sedan som Papi själv var ute vid sin klubbgård och dess jaktmarker där både asfalt och terräng nötts under otaliga träningspass och klubbsamlingar. Kul att se lite bekanta ansikten. Men som sagt, ikväll handlade det om Ester och jag upphör inte att förvånas över hur snabb hon är - fast just nu gläds jag mest åt att hon tycker att det är så kul. Inga prestationskrav här inte!
Och vad mer... Jo, det har alltid hetat att Papi alltid ser så oberörd ut när han springer - Ester tar detta ett steg ytterligare genom att springa omkring med ett stort flin på läpparna. Det lyckades aldrig Papsen med. Nästa onsdag kör vi igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar