Ett års väntan nådde igår sitt slut (förvisso för att idag övergå till ytterligare ett ånyo) - och de otaliga pedagogiska övertalningarna under årets kvällsmånader avseende vikten av att äta upp sin mat inkasserade tänkt framgång. 105 cm hade förvandlats till 114 dito, och en ny värld av åtråvärda attraktioner öppnade sig. Led förvisso med de barn som påpassligt visade vidden av att inte äta, då de föll för den obönhörliga måttstocken på plats. Men ur eget uppfostringsperspektiv så var det en fullpoängare... Se där Ester! Så går det...
Vi tog bilen in till Nynäshamn på morgonen och ställde den vid gratisparkeringen i anslutning till pendeltågstationen. Molnen på himlen var av skiftande karraktär och lovande varken bu eller bä, men friskt vågat hälften vunnit tänkte vi. Och med facit på hand så gjorde vi rätt... varken för varmt eller kallt och regnet höll sig borta hela dagen. Den enda missräkningen var att vi nog trodde att de flesta hade avslutat sina semestrar och nu befann sig på kontor och industrigolv. Så ikke! Eller "abanne!" som Ester brukar säga. Kötiderna till attraktionerna accelererade hypersnabbt och lyste ganska snart i eldtext som förkunnade allt från 35 till 60 minuters kö. Här ska flickebarnet ha en stor eloge som tålmodigt väntade på dessa korta minutrars belöning. Totalt räknade vi ihop sexton åk när vi summerade hennes dag på tåget hem. Och lyckan i hennes ögon och det förnöjsamma leendet var väl värt de något tilltagna utgifterna under dagen.
På frågan vad som var bäst så kvalade nog Kvasten och Bläckfisken in på en delad förstaplats. Ja å så gubben som såg ut att explodera på toaletten under färden med Blå Tåget. Jo jo, vi pratar ju om Ester... sverigebäst i toaletthumor. Mosatt frågeställning om vad som varit sämst sände ut ett kollektivt ont öga till både mam och pap som övertygade tjejen i kassan till Spökhuset att det här klarar Ester galant, trots den rådande 10-årsgränsen. Den övertygelsen ändrade sedan Freddy Krueger, Jigsaw, Mumien och flickan i Exorcisten snabbt på... Nu var det väl inte fara och färde på taket, och med några dagars smältande så kommer nog denna upplevelse förvandlas till något som vi skrattar åt. Annars får jag väl anmäla mig till BUP och få mig en avhyvling. En bra dag blev det summa summarum och det var en nöjd liten Ester som somnade tryggt i sin skärgårdssäng. Den lyckoosten har ju en hel vecka kvar på sommarkollot, pappan däremot börjar skönja slutet på sina paradistillvaro. På tisdag är det åter dags för allvaret i drömfabriken... men han mjukstartar med en tredagarsvecka, och redan på torsdag kväll är han tillbaka vid kustbandet för den årliga kräftskivan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar