lördag 6 mars 2010

mångfald eller enfald?




Lördagen so far har varit riktigt angenäm, och ambitionen är att upprätthålla den statusen. Inledde morgonen med lite huslighet i form av bäddning, diskning, dammsugning... ja å så vidare. Därefter greppade jag två burgers i språnget på väg mot Grym on the Gym där kroppen åter igen fick känna av uthållighetslimiten till beskådan av stora ögon från the old & bold. Fattar inte varför just lördagarna är PRO-vikta, men det kanske är meningen att jag hör hemma i det gänget...

Eftermiddagen bjöd på intensiv innebandymatch på Oxbackens skolgård med DJ som ivrig kombatant i den härliga marssolen. Och en stolt fader kunde glatt konstatera ett ambivalent register av allt från glädjeyttringar, målgester och vredesutbrott med klar utvisningspotential. Jag ska lära henna alla okvädningsord man behöver kunna för att få både motståndare och domare ur balans... Papi är ju skolad i sann Esa Tikkanen-anda.

Men det är inte därför som Lovisinsgatans egen Nunstedt är här, istället ska vi ge oss i kast och analysera den cirkus som kallas Melodifestivalen... För när man nu går ut och tillkännager att man har planer på att bredda arrangemanget så måste någon ta tag i tömmarna på hästarna och säga ifrån.

Melodifestivalen i nuvarande succéform har tio år på nacken, och har alldeles uppenbart tappat styrfart och brottas med flera identitetsproblem... eller fel, identiteten är konstant - däremot är utvecklingsindex below zero. Just detta analyseras nu sönder och samman i flertalet forum - och tro mig, staben runt generalen Christer Björkman är mer än aware. Frågar ni mig så är det oket som snarare är en påle rätt upp i arslet som tynger ner hela produktionen - och oket i fråga är den statliga televisionens prettoambition där likhetstecken med public service är att tillgodose minsta minoritet vilket i slutändan varken blir kvantitet eller kvalitet. Svenska folket är inte mätt på melodifestivalen... denna umgängesform är ett ljus i den mörkaste och tråkigaste tiden på året - det är upplägget som nu håller på att kväva hela tillställningen.

Samtidigt är lösningen enkel! Inse att konceptet har omformat sig själv och nyttjarnas krav är att det ska vara lättsamt, roligt och kitschigt. Låt det vara skådebröd för arbetarklassen och inte en kulturyttring för en socitet som onanerar till nyckelharpor från Orsa eller mambojazz från mörkaste afrika. Låt melodifestivalen vara pastell, disco, schlager, svenska vemodsballader med intetsägande texter, och framför allt låt det vara Gay! Fixar ni inte det SVT så är det dags att lämna över stafettpinnen till TV4...

I nästa text tippar jag kvällens "Andra chans" - med andra ord får ni facit innan sändnigen denna gång... Kvällens uppdrag är att inte skicka ytterligare en sömnig ballad till finalen nästa helg, för annars riskerar nästa helg att bli ett riktigt sömnpiller.

Inga kommentarer: