nedmontering av psykvården

Jag ringde Södertäljepolisen idag... men efter 20 minuters väntan så insåg jag att de inte hade tid för mig - antagligen brann det väl i Hovsjö, stenkastning i Fornhöjden eller så hade nog skateboardåkarna tröttnat på att hela tiden bli blåsta på den utlovade skateparken... vad vet jag.

Jag skulle ändå inte lämna in någon anmälan, utan snarare göra en allmän förfrågan kring en människa med ett synnerligt irrationellt beteende. Som god samhällsmedborgare har jag ju förstått att det kommunala rummet numera även är pausrum för lössläppta interner från den av socialdemokraterna nedmonterade psykvården.

Det var redan i somras som jag hajade till när en suspekt varelse iklädd mössa, långärmade & långbenade funktionskläder, en stor ryggsäck och som avslutande signum en SSK-matchtröja började dyka upp här och var i min närhet. Alltid småjoggandes - och det är väl ok, vem är jag att döma som själv använder apostlahästarna i princip vart jag än ska. Dessutom hade jag ju egentligen inga belägg kring personens mentala status - även om jag kan tycka att klädvalet med mössan i spetsen var synnerligen ovanligt i högsommarvärmen.

Jag tänkte inte så mycket mer på det, och eftersom vi tillbringade större delen av sommaren ute i skärgården så var det först när en kvinnlig bekant tog upp topicen igen och berättade hur hon hade mött en mystisk kille vid järnvägsbron ute i Södra. Hon hade själv varit ute och sprungit när han kom lunkandes - han spände ögonen i henne och lyfte armarna till skyn och började vråla något ohörbart, kanske inte ett helt politiskt korrekt beteende mot det täcka könet. Efter denna incident har det hela bara eskalerat...

För ett par veckor sedan så stack jag hem tidigare från jobbet en natt, eftersom jag skulle ha ett möte under dagtid dan därpå. Vem dyker då upp 04.20 lunkandes i Östertälje? Jodå...

I förra veckan så sprang jag till jobbet en tidig morgon och i höjd med Gärtuna kl. 05.15 så dyker den sorgliga skepnaden upp igen - ivrigt konverserande med sig själv i en desperat och snyftande ton. Och redan samma lördag hamnar jag bakom honom i kön på Statoil där han lyckligt informerar personalen om en jättestor spindel som han mötte när han var ute och sprang på morgonen - minst 10 meter stor... och den informationen avslutades med ett fnittrande som vore hämtat från en nervkittlande psykothriller.

Vem är han? och vad är hans mission? Vem är jag, och vad gör jag ute på samma okristliga tider, springandes? Och vilken koppling har han till SSK? Är det det prekära tabelläget som gör honom så olycklig...