Som självutnämnd auktoriserad statsvetare på hobbynivå och 40 år i bagaget kan man ju tycka att jag borde ha satt min fot och lekamen på de flesta ställen i häradet. Men idag var det premiär för det lilla tegelhuset som ståndaktigt tronat vid kanalkanten under hela min uppväxt. Mina Globalknivar har misshandlats av min köksa så till den milda grad att jag var tvungen att råda bot på allmäntillståndet. Slipat och klart på torsdag - ingen löning på fredag.
Och vem vet, nu kanske jag även kan bocka av Biologiska muséet uppe vid läroverket - jag skriver inte ut något namn, eftersom det ändras en gång i kvartalet. Jag gick ju däruppe under två år utan att komma innanför väggarna på det annexet, så det är väl hög tid. Dessutom har Ester redan varit där, men hon är å andra sidan överallt. Jag fattar inte, de är iväg på upptåg och utflykter varje vecka - själv minns jag att man var glad om vi kom iväg en gång i kvartalet. Bortskämda slynglar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar