Det finns inga genvägar

Alltså... jag känner hur gammal jag har blivit. Konservatismens ansikte personifierad. Kverulant gubbjävel also known as.... Men jag kan erkänna att jag inte har fattat grejen. Och precis som allt annat man inte förstår så bygger försvarsmekanismerna skyddsvallar i form av förakt och fnysningar.

Att fika/luncha på jobbet har numera blivit till ett ofrivilligt medlemskap i anorektikernas årskonvent. Det vänds och vrids på förpackningar och likt hemliga handslag så nickas det unisont åt sockerarter, proteinmängder och de digerdödsföraktade kolhydraterna. Det räknas på gram och procent och vad som än äts omsätts i hur mycket energi som måste förbrännas för att bli av med det. Tidigare goda bakverk har ersatts av något suspekt LCHF-bröd alternativt proteinbullar och ingen jävel verkar lycklig. Mig lurar man nämligen inte när man påstår att dagens höjdpunkt är kvarg smaksatt med FUN-light-crap.

Men durå' Jimmy... vad kör du för diet - du är ju så trimmad. Tja, jag är född på 70-talet och uppväxt under 80-talet - skolad i något som kallas för tallriksmodellen och den funkar bra för mig. Mat får vara mat och eftersom jag... och nu kommer hemligheten... rör på mig varje dag så slipper jag fundera så mycket. Jag menar, något måste ha gått väldigt fel när tex. bullar inte får vara bullar längre. Smaskiga med både mandelmassa och socker uppbyggd på rikligt med smör. Och den bullen är belöningen för att man just rör på sig. Hur mycket lycka kan det finnas i att först träna och sedan belöna sig med en torr proteinbulle.

Läste förresten nyligen att tallriksmodellen skulle korrigeras för att anpassas till dagens samhälle. Snacka om att börja i fel ände. Det söks hela tiden konstgjorda genvägar för att kringgå pudelns kärna, och här kommer det igen... RÖR PÅ ER! Människan är gjord för att röra på sig.

Nähä, dags för lite kvällsfika tror jag. Vad sägs om lite barkbröd med avjoniserat vatten?