Esters morfar och jag har ett gemensamt intresse... eller ja, jag inbillar mig i och för sig att vi har flera, men just det jag tänker på nu rör staden och dess historia. Jag har alltid varit fascinerad av arkitektur och infrastrukturer, kommer speciellt ihåg att jag kunde hänga i timtal som liten över en flygfotobok som farmor och farfar hade. För att inte tala om euforin som infann sig när SimCity och dess efterföljare släpptes - många spelnätter på Vegagatan tragglades igenom som borgmästare i fiktiva städer med stilrena avenyer.
Därför är det en ynnest att få ta del av den berättarskatt och framför allt det minne som denne urbana Staffan Mählqvist är i besittning av. Förvisso tror jag att han ibland kryddar vissa historier med okontrollerbara fakta såsom väder, vind och klockslag men det är väl en förmån alla kåsörer förunnat. Framför allt så skänker det ju en krydda till den bild som förmedlas. Vårat intresse brukar ta sig uttryck i form av att vi går på föreläsningar hos Taberman, ett slags stadsorakel med en gigantisk fotosamling. Vi studerar morfaderns böcker när tillfälle ges på Bodastigen och undertecknad har en faiblesse för att kopiera gamla vykort på Tradera som sedan gubben får orera kring ute på landet.
Här ovan en spännande bild från början av föregående sekel. Lilla Nygatan tänker kanske du, och så hette den lutande gatstumpen fram till 1917 innan den bytte namn till lite mer välkända Lovisinsgatan. Och nu blir det genast mer spännande för vilka nutida referenspunkter går att utmynna ur bilden? Ja, inte många... direkt till vänster ser vi den utskjutande torndelen på Lovisinsgatan 10. En byggnad som enligt utsago rymmer tomtens verkstad och snart låser klockans visare på halv åtta. Lite längre ned kan man urskilja silhuetten av stadshotellets byggnad, men så mycket mer är det egentligen inte. Jämför gärna med bilden nedan och vi kan konstatera att det har hänt saker i disponentkvarteren. Se där, lite kulturgryning i lördagsnatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar