Det kliar i farsans kropp och hydda. Vägglöss säger ni. Om det vore så väl säger jag. Och allt detta på grund av en helg fylld av slit och släp, valkiga händer och en utblottad pluska. Men allra mest så är det hans minimalistiska lynne och leverne som har fått sig en törn. En tredjedels bohag har invaderat hans våning med allsköns bråte och "chicka" inslag. Hondjävulen är tillbaka, och nu finns ingen återvändo...
Det här inlägget skulle också kunna handla om hur mycket man eventuellt kan hinna med på en helg i mitten av september - alternativt hur många soptippar man kan tänkas besöka under samma tidsperiod. Säg så här - lek med tanken att man kickstartar fredagen med att kränga iväg ett matsalsbord och sex stolar till en person som är allt som jag inte är, eller vill vara. Dåren dyker upp i en kombi av den mindre sorten och pressar med våld in stolarna i bilens bakre regioner. Bordet hivar han upp på taket och drar ett spännband runt - för säkerhets skull låter han spännbandets spänne lägga sig mot ena bordsbenet. Såg säkert jättesnyggt ut när han kom hem, men kändes ändå inte riktigt som vårt problem. Papi fick dock lite vatten på sin kvarn kring sina ständiga föreläsningar om konsekvenstänkande. Detta tilltag mattade dock ut oss till den grad att resten av kvällen förärades med sushi, vin och den där Zlatan på telefunken.
Lördag och uppe med tuppen. Undertecknad knatade iväg till Östertälje och rekvirerade ut en lastbil på Statoil till ockerpris. Alltså, de där hyrbilarna måste fan vara färdigbetalda på tre kvartal - och hur länge kan de tänkas rulla? Typ 3 år kanske. Det innebär drygt två år av ren förtjänst - man kanske skulle ha blivit mackägare istället. Nåväl, ett källarförråd och en våning plundrades på allsköns bråte och kassation och kuskades iväg till Returen i Moraberg. En märklig inrättning med tillika märkliga besökare. Fick nästan känslan av att det var ett helgnöje för vissa att hang around at the tipp. Vi var dock effektiva som satan, och med beslutsamhet och frenesi så lustmördades hela flaket på bara 45 minuter.
Tillbaka till honmonstrets kvart som nu tömdes på ytterligare en tredjedel som skulle ut till ön - vilket också skedde. Mer slit och släp - mer bärande, men på pluskontot en liten solskensflicka som väntade med mormor och morfar.
Och apropå solskensflickan så höll sommarklubben, innehållandes medlemmarna farsan och Ester, riksting med obligatorisk dopp i plurret. Och i samsyn och samklang upprättades ett manifest mot alla höstdyrkare som lät så som följer:
"...ni kan sylta era becquereldopade lingon, tända era 100-pack värmeljus från IKEA och beställa höstkollektionen från Ellos, för all del, gör det bara. Men vi ger inte upp sommaren!"
Morgon därefter hade dock något hänt. Plurrtempen hade gått från 18 till 16 grader och det där med sommar kändes inte riktigt lika självklart längre. Ja, det var nog ren tur att farsan hade bränt av ett löppass innan själva tvagningen skedde. Och nu är en reservation inlämnad - vi ska bara avvakta ett eventuellt högtryck som kan leta sig in österifrån nästa helg - men säg så här... vi kan gå med på att det är sensommar... kanske.
Kommer ni ihåg den där lastbilen? Den tömdes och fylldes lika snabbt med allt från säckar med trädgårdsavfall till klickgolv och båtlänsar. Papi som är en dude som kan lägga ihop ett och ett insåg att det stundade en tripp även till Nynäshamns återvinningscentral. Men vad gör man inte för att få frekventera denna östersjöpärla. Nu blev det bara en snabbvisit för hemma i tokstan så ropade den sista tredjedelen efter att få invadera den minimalistiska våningen i Lovisinskvarteren.
Och nu är det som det är. Papi sitter mitt i ett taikonläger och gråter både invärtes och utvärtes. Skulle han råka räcka upp handen och opponera sig lite föräras han genast av ett par popp-ögon och en harang av tvivelaktig karaktär. Det är väl för gott att vara sambo igen. Men va fan, nu måste det väl finnas monetärt utrymme för lite Viaplay så det är väl bara att bita ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar