måndag 15 november 2010

stress




I should've seen it coming...

Morgonen inleddes med en stressig promenad genom en mörk matta av kallt regn, så lagom upplyftande. Papi med en tickande vetskap om att han efter tidskonstaplarnas försyn måste vara på plats innanför pharmagrindarna senast klockan 08.00 pip. Eller egentligen började hela spektaklet som den här dan utvecklades till redan under natten då en liten 4-åring missuppfattat rollfördelningarna och trodde att hon hade tagit in på hotell - och där rumservicen förmodades vara tillgänglig varje timme. Därför kändes det som en extra krydda eller topping när det var "fel" fröken som öppnade på dagis. (ni vet, jag har skrivit om Esters omotiverade blockering förut). Därför fick jag sitta och invänta nästa kvalitetsgodkända förmyndare vilket inte fick den krumbuktande stressnerven att lugna sig.

Väl på plats på jobbet så väntade ett maratonpass på tid nere i de grafiska domänerna - detta fick förvisso stressklockan att lugna ner sig lite eftersom "klippa & klistra" är Papis gebit. Att det däremot fanns en deadline på 14.30 blandade däremot om procentfördelningen eftersom detta inskränkar på undertecknads vurm för att överarbeta detaljer. Låtgå då för att vi kan kompromissa och säga att det var ett välbehövligt träningspass i "good enough-konsten". Stressacceleratorn visade sig istället vara min oförmåga att kunna säga nej. Ibland hatar jag mig själv för att jag innerst inne är för snäll... därför hoppade jag över både lunch och fika för att utföra även grannfabrikens uppgifter. Damn me!

Nåväl, ut i samma blöta höstmatta med inslag av blötsnö för att jäkta tillbaka till dagis. Det är ju måndag och det innebär efterlängtad dans på JAM. Men mina hastighetsrekord med löparspirorna var i ogjort väder, eller förbenat väder som sagt. På dagis väntade en gloomy ghost med både halsont och tendens till feber - antagligen därav nattens begivenheter. Såå... omrokad, och jäkt hem för att hinna ringa dansen. Därefter full spruta bort till Konsum för att inhandla middag som senare skulle visa sig vara ovälkommen. På pluskontot så somnade en utmattad varelse redan 18.00 och jag kunde börja våndas över en ankommande VAB-dag i kollisionskurs med redovisningsdag i projektet. Tur då att AK dök upp som en ängel och kunde tänka sig att njuta av sin lediga dag under konvalescensens bojor och murar - Tack.. fan.

Nu... chill... en kall öl... lite loungemusik... och bara... vara...

1 kommentar:

Förhudslös och Ryggradslös sa...

skit också... 22.40 dök någon upp - och krävde högläsning ur leksakskatalogen.
Sälj jultidningar var mitt svar...