Fiasko är väl att ta i...

Så där ja... Dags att göra bokslut på hela song contest-cirkusen som oförtrutet rullat på i alla deltagarländer sedan i februari och gjort årets mörka månader uthärdliga.

Som svensk, och med facit i hand så är det dags att dra upp de neddragna byxorna och släta ut det segervissa smilet ur mungiporna. 43 länder har sagt sitt, och det är tillräckligt många för att sudda ut alla statistiska tveksamheter - och enligt dem är vi inte bättre än så här. Och för de som möjligtvis skulle komma på tanken att hävda att öststaterna inte fattar ett skit så bör man påminna dem om att inte ens våra grannar köpte konceptet.

De enda som verkade uppskatta oss var faktiskt Malta - men de hade väl tappat all sans i ångorna av sin egen vodka-låt.

Är Hero då en så dålig låt? Nä... en av de bästa faktiskt - men sedan ESC gick ifrån jurygrupper som bara hörde låtarna, vilket verkar ha gått Sverige förbi - så måste man vara aware of att röstningsbasen, dvs. "tittarna" - med betoning på titta faktiskt röstar med ögonen till 80%.

Det räcker inte med bara ett starkt låtmaterial - du måste bjuda på något extra, något som sticker ut, detaljer som sätter sig på näthinnan. Det här är en cirkus - och ärligt, hand upp för alla som går på cirkus för att lyssna på positivhalaren - nä... tänkte väl det.

Min egen röstning då? Och här får jag väl lägga in en brasklapp då jag har Norge som etta med obefintlig show och räknar in mig själv i de övriga 20% som faktiskt lyssnar på låtarna.

1. Norge - Maria Haukaas Storeng - Hold on, be strong
2. Ryssland - Dima Bilan - Believe
3. Sverige - Charlotte Perrelli - Hero
4. Ukraina - Ani Lorak - Shady Lady
5. Georgien - Diana Gurtskaya - Peace will come

Men jag tycker inte att man ska deppa för mycket och fästa så stor vikt vid själva tävlingsmomentet - se det istället som en stor musikmanifestation som förenar en allt större del av världen, och som fortfarande växer. Kvalitetsmässigt - tja... far from hur bra det skulle kunna vara, men jag kan samtidigt känna att det finns en viss charm i det okommersiella tomma skalet. Dessutom uppskattade jag återgången till sitt eget språk som utövades av flera av de deltagande länderna i år. Det ställer ännu högre krav på lyssnaren.

Björn Gustavsson då... hm...jag vet inte... det kanske var lite roligt - men jag vet inte riktigt på vilket sätt det skulle gynna Sverige mer än att vi visar upp ett humant ansikte där vi till skillnad från övriga världen låter utvecklingsstörda få komma fram på bästa sändningstid. Och det hade ju varit behjärtansvärt om det nu hade varit så. Ok... låt oss säga så här - lite kul...men fel forum.