...vet inte riktigt var man ska notera söndagens startskott, men det kanske är tillämpligt vid samma tidpunkt som jag stängde ner mina cinematiska utsvävningar i form av filmen "I Am Legend" och förpassade mig in till A-K's snarkande. Detta störande element skulle snart bytas ut mot ett annat, det tog dock en timme innan clubfolket ramlade in på innergården med högtravande ambitioner om att bibehålla stimmet man just lämnat. Men som vanligt krävs det mer än sådana taffliga atempts för att rubba Papis sinnesro - jag flinade lite åt eländet, sände en avundsjuk tanke och vände mig om för att sova vidare.
Lite sova blev det också innan nästa alarm genljöd våningen - DJ Essä in supreme of first fukkin trotsålder drog igång hela sitt register - utseendemässigt och beteendemässigt påminner hon mest om A-K, denna gigant av otålighet och kort stubin - men tydligen har jag adderat undertecknads uthållighet till flickebarnet - tråkigt nog för henne är jag uthålligare och ligger ofta steget före, därför räckte det med att dumpa hela Duplolådan över henne för att vinna 90 minuters extra sömn. Sedan klev A-K storstilat upp och lät mig sova till elva, trots att det var min söndag.
Fast det där med min söndag känns rätt godtyckligt... vi följer ingen mall, snarare är det klunsning när andan faller på som fäller avgörandet och inom dess ramar dealar vi friskt med bla. massage, ryggkli, disk, mynt till solariet eller godnattsagor mm.
Nåväl, mami och DJ hamnade framför reprissändningen av Talang medan jag snörade på mig najkisarna i syfte att bränna av en 20-kilometare med tillhörande platespotting. Nu blåste det dock allt annat än ljumma vårvindar ute och Papi, årgång 36, sänkte ambitionsnivån till mesiga 10 km - han fick dock igen genom uteblivna nummer - vilket han å andra sidan kompenserade genom att göra ett tröstinstick på OnOff för att lägga undan en Sony GPS till Lejonet III. Snygg, slim och säkert värdelös - men det e skit samma för det viktiga är att tysta A-K's maktfullkomlighet när det gäller att hitta rätt med bilen. Men det blir väl som vanligt, pappers- eller digital form, det är alltid kartan det är fel på.
Väl hemma från rundan så hade uret passerat 14.30 vilket i sig betyder ett inskränkande i Papis vanliga söndagsrutiner där Hattrick med öl/redbull och ett marsipanbröd är liktydligt med vad som brukar benämnas för högtidsstund. Nu verkade det inte spela så stor roll då Punainen Sonni FC mer eller mindre blev överkörda idag. Istället valde jag att avlasta mami från en dagis-abstinens-törstande DJ och tog med henne bort till Dalparkens lekområde. Iskallt, regnigt och uschligt spelade ingen roll - med rätt kläder så hoppade vi oss igenom varenda vattenpöl som gick att uppbringa. Självklart var vi ensamma i lekparken, men det gjorde inget för då slapp vi hålla på och putta bort en massa onda och dräglande illbattingar. En timme lyckades vi hålla humöret uppe innan vi styrde kosan hemåt för lite mexikanska härligheter i försvenskad tappning och smak.
Nu läggdags - och äntligen får jag ägna mig åt min favoritsysselsättning... diska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar