boka

Himlen är nära - Dean Koontz betyg: 3(?)/5

I en skräpig husvagnspark i Kalifornien funderar Micky Bellsong över sitt liv. Hon är 28 år och ser ingen meningsfull framtid. En av husvagnarna bredvid får nya hyresgäster: en luggsliten familj med en handikappad dotter, Leilani. Styvpappan Preston Maddoc är en "skummis" som flyttar runt sin familj i jakt på UFO:s. Leilani som är nio år väcker känslor av samförstånd hos Micky som nu fått en säregen väninna. Styvpappan har en vision att utomjordingar kommer att "hela" Leilani innan hon fyller tio eller hämta hem henne till ett bättre liv i deras värld. När så Leilanis tioårsdag närmar sig försvinner familjen och Micky är övertygad om att väninnans liv står på spel. Hon drar ut på en jakt där hon vet att hon kommer att möta en motståndare som är lika ondskefull som han är listig.

En trea med ett frågetecken i betyg? Jodå... jag är rejält kluven - först och främst så gillar jag ju inte ens Dean Koontz. Man kan vara genialiskt störd, men den här killen är sjukt störd därav den främsta anledningen till mitt avståndstagande. Därför irriterar det att han har ett skriftspråk och ett karaktärsgalleri som lismande fångar in läsaren... Jag skulle kunna sätta 1,2 eller 0 i betyg på boken då jag flera gånger odlat tanken om att bara slänga in den i bokhyllan igen. Men så har den legat där och pockat på nattduksbordet - huvudpersonerna, vilka i sig mer påminner om ett kringresande cirkussällskap har ropat efter uppmärksamhet. Och jag givit dem det - från pärmblad till pärmblad. Och en bok som tvingar läsaren till biblioteksstudier måste ju obönhörligen ha en trea i betyg... inte sant? Läs den inte... eller jo, gör det.