Ny morgon, ny strid... jag kommer fan dö i förtid om det inte sker ett genombrott snart. Ungen är för bövelen sju år nu och snart kommer en tuff skolmiljö bli ännu tuffare. I den bästa av världar så existerar inte mobbing och barn är aldrig elaka mot varandra - men den referensram jag har,som även omfattar våra föräldrars uppväxt, säger något helt annan. Barn kan vara fantastiskt grymma och som curlande förälder vill man ju ogärna feed the troll.
Vad handlar nu det här om tänker du... och för att göra en lång historia kort så har Ester världens bästa morföräldrar - skulle inte vilja byta mot allt smör i Småland. Och kärleken är ömsesidig för Ester dyrkar marken de går på. Tyvärr så har denna idoldyrkan medfört två avarter som alltså renderar dessa energisugande duster varje morgon. Mormor införde, med all rätt... DÅ!, väldigt tidigt att tröjor skulle stoppas innanför byxorna som sedan drogs upp över magen till armhålorna. Praktiskt och värmande på en bebisklutt med bebishull på magen - ser rent för jävligt ut på en tarmig mask i sjuårsåldern. Dessutom så är det en fysisk omöjlighet för byxorna att stanna i det läget vilket gör att hon ungefär fyra gånger i minuten måste dra upp dem igen. Ser ut som hon har tourettes syndrom eller ticks.
Som om det inte vore nog så har morfar lärt henne att byxsnörningar/bälten och skosnören ska dras åt så pass hårt att blodvite uppstår. Detta har medfört att vi har fått gömma alla bälten för att rädda hennes tarmsystem. Däremot har vi inte kunnat göra något åt att skorna med kardborreband ganska snart är obrukbara eftersom hon drar så hårt att bandet med kardborreöglorna passerar tänkt fästområde. Förstå min oro nu när hon har börjat med knytskor. Än så länge kan hon inte knyta så hårt själv, men det är väl bara en tidsfråga. Är väl bara att förbereda sig på att man får fråga efter Stig-Ester när man hämtar på eftermiddagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar