Jag skulle kunna låtsas och säga att jag prövar ett nytt koncept i år, vilket i så fall innebär att jag inte har hört ett enda bidrag till ESC i förväg. Det är förvisso sant, dock inte medvetet - jag har helt enkelt inte haft tid. Därför var det med spänning som jag bänkade mig framför telefunken ikväll för att avnjuta lite europeiskt samkväm.
Dessutom var jag ju av lokalpatriotiska skäl nyfiken på hur Sverige skulle leverera en budgetversion av detta spektakel... Väl godkänt so far vill jag nog säga. Som estetisk detaljfetischist granskar jag antagligen sådant som andra inte tänker på och jag tycker man överlag har vävt ihop det snyggt. Övergångsslingor andas nordiskt musikskapande och ljussättningen är proffsig och döljer hallens litenhet. Petras manus är lagom analt aristokratiskt med en underton av vår superior och tekniken strular minimalt bortsett från ett par sändningsglitchar.
På minussidan då? Euphoria-introt, dvs. båttutan till varje låt känns aningen tjatigt. Publik och mediaupptagningen är för klen och förmedlar inte stämningen från arenan. Men annars har jag inte så mycket att gnälla på.
Kvällens peak... Kleeruparrangemanget Northern Light tillsammans med Bouncekoreografin. God dammit!
Musikaliskt då? Tja... jag prickade in fyra av mina fem favoriter. Dessvärre var det ettan jag missade. Eller jag missade inte - det var Europa som sket ner sig när man inte lyckades känna igen en hit i Österrikes bidrag.
- Österrike
- Danmark
- Holland
- Moldavien
- Ryssland
På torsdag kör vi igen! May the discoboll snurra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar