Ibland är min tajming fantastiskt precisionsmässig. Förvisso fyra år för sent, men samtidigt en vecka för tidigt... Vad bubblar du om? Jo, lyssna bara...
Jag är ingen komedimänniska - om vi bortser ifrån att jag är en vandrande skämtfabrik - nej, jag väljer konsekvent bort dessa filmer. Och allra helst om de är amerikanska eftersom hela genren har formaterats i samma mall. Samma skämt och samma skådespelare gör uppföljare efter uppföljare och det är såååå förutsägbart. Humor för mig är morbida slapsticks och oväntade vansinneshandlingar. From dusk till dawn är ett enda långt maraton av dessa guldkorn.
Men så fick jag ett tips för någon helg sedan från klanen Jonsson/Drol - inte kända som hovleverantörer utav detta nöjesformat, snarare är det boktipsen som är deras grand cru. Hur som helst så hade de sett Baksmällan, eller The Hangover för anglosaxiskt nogräknade, och den skulle tydligen var grym. Jag gjorde således slag i saken, och det gjorde jag förbannat rätt i.
Kom på mig själv flera gånger med att sitta och småfnissa över smådetaljer mellan de frekvent återkommande jublen. Och Zach Galifiankis är helt gudomlig som svågern Alan. Dessutom noterade jag flera likheter från en notorisk sjöresa wayback som gick under kodnamnet #2028. En resa som likt woodstock kom att med tiden tillskrivas allt fler människors närvaro. Men The Wolfpack vet vilka som var kallade. The Wolfpack vet vilka tre det var som betalade skadestånd och renovering till rederiet.
Sitter i skrivande stund och tittar på uppföljaren - och kunde inte ha önskat mig en mer klockren inledningsscen. Det här bådar gott. Och hur var det då med tajmingen? Jo, nästa fredag släpps trean på biodukarna. Fast ni hör ju själva... del tre. Borde rent tekniskt inte funka, dessutom skulle det innebära att vi ligger två stycken #2028 back - blir jobbigt att ta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar