Ni vet hur landet ligger... den här bloggen brukar med jämna mellanrum uppmärksamma prylar eller företeelser med retrofeelings. Och idag har vi kommit fram till ett lekparksfenomen. Jag kommer ihåg när jag själv växte upp i de västra delarna av staden att det placerades ut ett gäng med linebaneanordningar lite godtyckligt - och då inte som nu när man för en belöningsfilosofi som går ut på att de områden där det vandaliseras och eldas mest får de nyaste och fräckaste parkanläggningarna. Hur som helst så minns jag att vi hade för jäkla kul med de här åkdonen och kunde tillbringa timmar med att dra det där satans däcket fram och tillbaka för en åktur på ungefär fyra sekunder.
Ester är ju en kläng- och klätterapa av kaliber så tanken slog mig att det skulle säkert vara en höjdare för henne att också få fara fram som ett juhu. I samma tanke kunde jag också krasst konstatera att min sinnesbild inte sände några ahakänslor över huruvida det finns några av dessa tingestar kvar. Som hobbystadsvetare och tillika före detta brevfarbror så tycker jag att jag har ganska bra koll på hur stadens enviroment ser ut, och jag kan inte frammana någon bild av att jag har sett dessa på länge. Här får ni lokala läsare gärna hjälpa till.
Likaså trodde jag ju att detta kanske var ett forntida lekredskap som kanske plockats bort på marknaden i någon slags svensk säkerhetsiver - men när jag googlar så inser jag snabbt att varenda djävulusisk stad i Sverige har uppdaterade anordningar in absurdum. Ja, alla utom detta råtthål. Upp till kamp för linbanan alla Södertäljebarn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar