Har du någon gång funderat på vem som befinner sig längst ned i näringskedjan på ett akutintag? Well, I can tell you - det är löpare i gay-tights med förmodade fotfrakturer. Och hade det till slut inte gått att uppbringa mer fall så hade jag nog suttit där än - så det var nog tur att det inte dök upp någon med en sticka i fingret eller skrubbsår på knät under de fyrtio minuter som de förbarmade sig över mig. Men då gick det också undan - på den korta tiden hann vi med både att dressa om till landstingets sexiga svettisbyxor, röntga foten och bygga gips. Ja faktiskt hann vi till och med att ta ut en avgift för kryckorna. Utsugare.
Och allt detta bara för att en velande kvinna på väg till jobbet inte kunde bestämma sin placering på gångvägen vid vårt möte. Detta gjorde att jag tvingade släppa fokus på kommunens inte så efterhållna surfaces och det räckte. Foten vek sig i en skreva och gubbfan rasade ihop som en fura vid kvinnans fötter. Nu är ju den här farsan en superhjälte så han bedyrade självklart att det inte var någon fara med honom för att sedan när hon försvunnit utom synhåll medelst krypande och linkande ta sig till närliggande Statoil.
En kväll och halv natt på sjukhuset hade kunnat vara uthärdligt om jag hade haft telefånken med mig - nu fick jag istället gotta mig åt SVT1:s hela tablå samt att studera hela spektrat av människospillror som liksom jag i vår jakt på umgänge hittat dit. Kommer förresten ihåg att det var lite coolt när man gick på mellan- och högstadiet att glida omkring på kryckor - själv lyckades jag inte få till mer än en stukning när jag hoppade från portvaktens garagetak. Just nu känns det dock inte så coolt - mest opraktiskt faktiskt. Och glider kan jag inte heller påstå att jag gör. Ska tillbaka nästa tisdag så får vi se om naturen och evolutionsteorin har haft sin gilla gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar