tisdag 20 juli 2010

soundtrack of your life





Ibland hugger det till i hjärttrakten när du hör en låt som talar direkt till ditt själsliga inre... det känns som om den är skriven till dig - och för dig. Jag känner inte Monty, men han verkar uppenbarligen känna mig.

Och innan klanen Petson kommer med ett opponerande så förehåller det sig som så att måhända att min kroppsliga lekamen är born and raised i miljonprogrammets skugga... men mitt inre väsen har alltid sökt sig mot hav och kust som kallat mitt namn. Därför sitter jag och skriver detta där jag sitter nu... jag är i hamn. Och med mig har jag nu även en liten melodi som spelas till min grace.


jag var 10 år och stod längst ut på ingarö
och jag stirra på havet, precis som tusen gånger förr
å mamma sa då gubben ser du alla öar, säg?
allihop är dom dina och ingen ska ta dom ifrån dig

ahh – ahh

vart än jag reser vet jag var jag har mitt hem
och hjärtat slår och slår för stockholms skärgård yeah
där vita segel går ut över blåa hav
till vind och måsars skrik, där ute föddes jag

vet inte om dom hör mig
alla dom som jag älskat och alla dom jag hatade
var jag än går, ser jag jämt en horisont
hör en röst som förklarar att man aldrig kan börja om

1 kommentar:

henriette sa...

vi skulle väl aldrig?