Lovisinsgatan och svensk hockey har förlorat sin visionsstarkaste profil - Rickard Fagerlund har gått ur tiden och lämnar ett stapplande korthus efter sig - till trots att han avgick som ordförande i början av decenniet. Men tro mig, det har dragits i trådar till höger och vänster och det ena projektet har avlöst det andra. Där hans medtävlare och lokale parhäst Ingvar Malm tappade styrfart i slutet på 90-talet så har Rickard oförtrutet puttat hockeyn framåt och slagits för svensk tradition och unikum. Vem ska göra detta nu? Någon med ett -ov som slutändelse på efternamnet?
Hans vurm för kommunen, och synliggörande av konungens (Anders Lago) avsaknad av kläder kommer också att få kännbar effekt åt fel håll i hans frånvaro. Vem ska nu rädda detta domedagsskepp som just nu har horisontens kant synlig i matrosens tubkikare? Sonny Danielsson? skulle inte tro det... han har bytt det ärofyllda S:et mot ett betydligt solkigare.
Nåväl, för ett ögonblick slog det mig att jag som kronprins av Lovisinsgatan numera har ett tungt ok att upprätthålla - men i samma mening så insåg jag att däri låg inte riktigt sanningen. En betydligt gedignare och trofastare SSK:are är fortfarande(?) skriven i kvarteret, och tillika frekventerar det. Jag tänker naturligtvis på Magnus Mankan Nilsson - kungen är död, länge leve kungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar