1981 deklarerade UB40 att de hade "One in ten" - själv är jag nu uppe i 9 av 20... raka nattpass. Har gått från lätt sur och tvär föregående vecka till lite mer gyckel och upptåg innestående 7-dagarscykel. Misstänker att det hela kommer att övergå till resignation i slutet på nästa... men så är det - vill man casha in får man lida pin.
Annars sörjar jag mest den löftesrika helgen med härliga temperaturer som flydde sin kos - och kan endast uppbringa lite skadeglädje över de tappra studentflak med molokna youngsters som sveper förbi utanför köksfönstret. Så går det när man ylar om bira och bärs - själv hade jag sol i överflöd...
Ska snart iväg till dagis för att frigöra lill-monstret. Igår var hon hemma för livspremiär av tandläkeriet och det gick med bravur. Som vanligt stannade en hel lokal upp i sin verksamhet när den lilla tindrande teaterapan trädde in genom dörren. Detta händer aldrig Papi och jag börjar misstänka att jag mer och mer ju äldre hon blir kommer att få agera som sidekick vid hennes estradöra utvikelser. Jag ser framför mig hur jag får släpa på rökmaskiner, strobbar, svepljus och laser för att få entrérna mer effektfulla. Men vad gör man inte. Där DJ är, där är det show.
Hade en slags vansinnig tanke om att introducera henne för blodpudding idag... men jag vetifan... det kändes lite roligare igår - just nu känns det mer som om det blir sushi, vilket antagligen är helt ok för alla parter. Vi spar blodutgjutelsen till en annan dag och kanske kryddar den med lite rå ungnötslever också. Delikat!
2 kommentarer:
kussarna hälsar att blodpudding är da shit! här äts det på allmän begäran flera ggr i veckan...
Hur är det med bira bärs till kussarna?
Skicka en kommentar