...så sade frälsaren, vår herre - och nu är det gjort. Jag såg hela innanmätet - hela matrix!
Stor dramatik utspelade sig på sträckan Gärtuna - Centrum nu i eftermiddags. En helgtörstande Papi gjorde bokslut efter en intensiv kursvecka med långa dagar fyllda, ja späckade med hot stuff för en LEAN-wannabe i vardande. Nästa steg blir att övertyga min arbetsgivare om det förträffliga med att låta mig gå 20 p. TPM-utbildning på Karlstad Universitet - fast där tror jag nog att jag hugger i sten, råkade se kostnaden...
Men det var inte det jag skulle thrilla om - istället handlar det om hur midsommarhelgen höll på att ta ände med förskräckelse, och hur borgerlig landstingspolitik sedemera räddade den. Det handlar också om den uppenbarelse jag skådade i min misär.
I höjd med motorvägsbron... ja innan rondellen som välkomnar mig till Viksängen låg flügwaffen i försåtsbakhåll och gick till attack mot en inte ont anande löpare. Tjoff sade det i ögat - Tjoff sade Papis hand som ren instinktivt klappade till samma öga. Giftig syra utsöndrades och det fräcka aset virvlade omkring i min ögonvrå. Spjuff, lät det när Papis hand klämde till i hopp om att klämma all must och sans ur den. Halvgroggy och med en sjuk smärta i ögat stapplar jag tillbaka till Statoil och dess kundtoalett för att H2O:a bort fienden - det går sådär, och i spegeln ser jag hur något mörkt slinker in bakom ögongloben... jo ni läste rätt, och om ni känner lite rysningar så kan ni tänka hur jag kände det. Domedagen var ju för fan kommen, och som på beställning så kom nervskavande och suddig syn. Ok, jag överdriver lite - men otäckt var det.
Nu var goda råd dyra - här krävdes beslutsamhet, så Papi trailade upp löparleden igen och tog sikte...eller ja...alltså så långt jag såg... mot oasen för oss som tillber privat sjukvård - TelgeAkuten. Där togs jag omhand direkt - ingen väntetid - av en läkare som med van hand vände ut och in på min livsspegel för att med något jobbigt redskap plocka bort infiltratören. Jag passade samtidigt på att försöka se hjärnmaskineriet men där var det tomt...nada...bäcksvart. Tur att man har kommit så långt här i livet ändå. Uppenbarelsen var över på fem minuter och debiterades med den hutlösa summan av noll kronor.
Heja Sverige - Heja Alliansen - Heja mig!
Nu tar vi midsommar va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar