En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.
Theorins debutbok är ett lysande exempel på vilja med avsaknad av kunnande - författaren försöker sig på konststycket med att förvalta två löpande historier parallellt under två tidseror, för att i slutändan försöka knyta ihop dem - resultatet blir sådär... Huvudhistorien i sig känns stundtals fräsch och har ett ganska unikt upplägg men faller ofta platt med de intetsägande karraktärerna som befolkar intrigen. Dessutom känns de små flirtarna med mysitk som titeln bygger på oengagerat och inget som för boken framåt. Inte dåligt - men heller inte bra.
Fyra ungdomar försvinner från ett sommarläger, men bara två kroppar hittas ...
Tjugo år har gått sedan den traumatiska sommaren då Paul Copelands syster försvann. Paul har lyckats förtränga det mesta och arbetar nu som framgångsrik chefsåklagare med en hårt mediebevakad och kontroversiell rättegång, samtidigt som han försöker balansera karriär och livet som ensamstående far.Men när en mördad man visar sig ha kopplingar till Paul själv, faller hans tillvaro som ett korthus och han tvingas reda upp den härva av lögner och hemligheter som har förmörkat hans liv. Under rättegången har han skaffat sig en mäktig fiende, E J Jenrette, pappan till en av de åtalade. Denne har lovat att krossa Paul och alla han någonsin älskat om sonen blir dömd för mord.Till sin hjälp har Paul den nitiska utredaren Loren Muse som inte viker undan för något, inte ens för det faktum att hennes närmaste chef kan vara inblandad i ett ouppklarat mordfall. Men för att få veta sanningen måste de hitta svaret på frågan: Vad hände egentligen den där natten för tjugo år sedan?
Ett mästerverk i sin genre! Coben följer sin vana trogen att låta det förflutna spela en essentiell roll i sina alster - speciellt som det har en egenhet att hinna i fatt verkligheten och nuet. Den enda lögnen är inget undantag, med den lilla adekvata skillnaden att det är fullständigt lysande denna gång. Aldrig har en intrig kännts så levande och engagerande och aldrig har Coben adderat sådan närvaro i sina karraktärer som här.
LÄS!
Christopher Wilson, en svart polisman i civila kläder, har i samband med en förvirrad situation på gatan skjutits ihjäl av en vit polisman. Wilsons mor, Leona, söker upp privatdetektiven Derek Strange för att återupprätta sin döde sons heder. Internutredningen visade nämligen att han med alkohol i blodet och utan att vara i tjänst dragit sitt vapen mot en oskyldig man.När Derek söker upp den vite polismannen Terry Quinn visar det sig att han lämnat poliskåren efter dödsskjutningen.
Han klarade inte av att leva med ryktena om att det skulle ligga rasistiska motiv bakom misstaget. Quinn är därför lika angelägen som Strange om att få reda på vad som egentligen hände.Snart kommer Strange fram till att den man som Chris Wilson drog vapen mot hade en koppling till Chris syster Sondra och tillsammans med Terry Quinn dras han in i Washingtons undre värld. Spåren leder till en av de stora heroinhandlarna och det står alltmer klart att Chris Wilsons död inte var en slump, att Terry Quinn bara varit en bricka i ett mycket elakt spel.
Ren som snö är en hård och rak deckare med rötter i den tradition som grundlades av Raymond Chandler och Dashiell Hammett. Här handlar det inte om konspirationer i samhällets toppskikt utan om vad som händer på gatan: knarkhandeln, rasismen och polismaktens problem att hantera situationen. George P.Pelecanos har en förmåga att skriva om dessa ämnen så att de känns nära och påtagliga, och han kombinerar stor spänning med rättspatos och svåra frågor som den Terry Quinn tvingas ställa sig: Hade han väntat med att skjuta om Christopher Wilson varit vit?
Fick tipset om Pelecanos av Primma, som ett alternativ till Lehane - och efter att ha läst den inledande boken kvarstår känslan av "ett alternativ" - dock inte lika fullödigt. Pelecanos behärskar deckar/noir-genren men stundtals så känns intrigen underliggande det faktum att boken genomsyras av ett behov av att vara budbärare i en rasideologisk smältdegel som Washington framställs som. Det är möjligt att det fyller ett syfte... men det känns enerverande. Det ska dock tilläggas att jag har beställt nästkommande bok i serien - med det överlåter jag eventuella slutsatser till läsarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar