lördag 12 oktober 2013

självrespekt


Tänkte ge mig på att sila mygg och svälja kameler samtidigt som jag säkert upprör en och annan boklåda. Och då ska man ändå betänka att det är vinsverige som jag ger mig på, för hur är det egentligen med självrespekten. Eller är ni köpta hela bunten? Om inte annat så känner jag att vi måste bringa lite ordning och reda i träsket.

Parallellen jag väljer att dra är hur man väljer att marknadsföra nya litterära alster. Ni vet hur det går till, en bok släpps och man inväntar recensionerna. Har man tur så får man erkännande och betyg från de stora drakarna vilket man sedan kan använda i reklamblänkare i olika medier. Funkar inte det så får man börja dammsuga landsortspressen efter kulturredaktioner som inte är lika skitnödiga. Vill det sig riktigt illa tvingas man klippa och klistra för hitta embryon till lite positivism i de totala sågningarna. Allt för att sälja.

Jag vill tro att vinsverige skulle vara bättre men det är fan tveksamt. Det räcker med att slå upp fredagseditionen av Metro för att överösas av superlativ rörande viner i 59-kronorsklassen. Och jag vet vad ni tänker nu... ditt snobbiga as - men låt oss hejda oss lite innan skampålen släpas fram på Stortorget. Jag säger inte att det faktiskt skulle kunna finnas lite guldkorn i de lägre prisklasserna - det händer faktiskt, men på något sätt måste det börja sättas i perspektiv till olika kriterier. För om de här vinerna, som dels är okategoriserade utefter druva, ursprungsland, årgång och syfte är "femmor" - vad är då riktigt premier league-vin? Också en equal femma? 

Jag uppmanar härmed till lite sans och självrespekt bland våra vinrecensenter - för som det är nu så spelar ni bara distributörerna i händerna. Och jag hoppas verkligen inte att det är det som är meningen, eller att det är det som ni får betalt för.

Så vi kan väl göra om och göra rätt - kanske redan från och med den här helgen. Låt oss sänka femman på shirazen från Santa Ana (Argentina) som var den här "veckans undisputed fynd" till en mer rimlig svag trea. Blev ju tvungen att testa - inte varje dag man får ett klassvin för 59:- - och på något sätt så blev lögnen uppenbar när jag på lördagen satsade på ett mer säkert kort i form av en årgångs valpolicella ripasso från mitt kära Italien. Och visst man kan säkert åberopa att smak är personlig - fine - men ni kan fan aldrig få en Suzuki Alto att spela i samma komfortklass som en Audi A6. Unless they bought you.

1 kommentar:

LiteAvLinda sa...

Word!!