Vickningen revisited

Ensamma-pappan-helgen... ingen vapendragare vid min sida, då fick jag ge mig ut i vildmarken all by myself. Kändes lite som de där survivorprogrammen på Discovery... eller nä... däremot kände jag tidens vingslag hovra upp minnesbilder från det förflutna. Närmare bestämt 29 år sedan jag sist trampade samma stigar under Baden Powells försyn.

Då en 9-årig krabat med hela livet framför sig - där varje dag var en lek och ett äventyr - Nu en ledbruten gubbjävel som vägrar vika sig för det faktum att halvtid antagligen har passerats. Då iklädd en stärkt blå skjorta med vit scarf och en kniv i bältet - Nu en multifunktionell outfit som borde bytts ut för länge sedan och som inte luktar sköljmedel om vi säger så. Då alltid redo - Nu på sin höjd tillfredo... ok, jag ska sluta.

Men det kändes dock lite spännande att se de gamla bekanta omgivningarna där vi scouter från Bårsta Scoutkår tillbringade läger, hajker och helgutflykter. Men ack vad igenvuxet det var, och av den gamla scoutstugan syntes intet - inte ens grunden fanns kvar. Jag har för mig att huset brändes ned för många år sedan efter flera års vandalisering och stölder... vad blev det av den här staden egentligen. De enda synliga spår som jag kunde hitta var den gamla lägereldsplatsen, flaggstången där vår patrullflagga vajade så stolt och det massiva diskstället av grovyxat trä som fortfarande stod kvar ute på ängen... förstå det, gediget hantverk. Bryggan där vi gjorde morgontoalett och badade ifrån låg nu som ett murket skelett på sjöbotten - och i vassen intill låg vraket från den gamla ekan.

Men även om vissa saker inte gick att se rent visuellt så kontemplerade hjärnspökena fram ett smörgåsbord av glada minnen - och jag kunde höra våra skratt under spökstigar, korvgrillningar, smygande tassande steg under sommarnätter, nervositeten inför eld och knivprov - ja allt föll på plats igen och tanken slog mig... existerar scouterna idag? och tänk om man kunde få skrutt-ester att känna sug inför samma saker som pappsen upplevde när han var liten... men världen idag är väl för hightech och det är väl bara en tidsfråga innan bilen luktar häst istället. 5 stolpar blev det i alla fall - och gissa om det låg hårt arbete bakom dem... för lika streetsmart och samma koll som Papi har i stadsbebyggelse lika vilse och lost är han så fort det dyker upp två stenar och ett par träd på kartan. Den blir ju helt ologisk då... bah!