Se där... det var ett tag sedan... bestämt ungefär (sånt där går Gringo igång på) en 8-9 månader sedan. Så vad då - har Papi glidit fram i total harmoni? Nja det faller nog på sin egen orimlighet - och hade vi backat bandet till perioden 1990-95 så hade det genast varit en absurd iakttagelse...
Det handlar nog snarare om en åldersrelaterad oförmåga att uppröras, alternativt klä vansinnet i ord. Numera handlar det mer om "been there - done that" och en slags vemodig medkänsla om att det är synd om människorna. Men i bland tiltar det till - och oftast handlar det då om rena dumheter, blåögd naivitet eller svamlande vänsterpropaganda. Åh..ja.. Facket, brukar vara en bra trigger också.
Därför känns det lite förnöjsamt att kunna delge eder en ny infallsvinkel som snarare bygger på annoying fantasilöshet. För att åskådliggöra det hela med en målande parallell så flyttar vi oss tilbaka i tiden, slutet på 80-talet inklusive början på Vanilla Ice-talet. Platsen är den samma, dvs. anrika gamla hederliga nerknarkade Södertälje. Den fria företagsmarknaden blomstrade och den ena butiken efter den andra med syrianskt styre poppade upp. Det tragiska i den här sannsagan är att man av någon outgrundlig anledning lät ett och samma företag designa deras skyltar - och jag ljuger inte när jag säger att även de blinda spydde i sitt mörker över det vidriga typsnittet som tillämpades. Jag finner inte - och fann inte ord då över denna misär.
Därför skär det i ett estetiskt hjärta nu när historien upprepas - för har ni tänkt på hur det ser ut utanför varenda stor mega-kedja med lite självaktning (läs SIBA, OnOff, Elgiganten, Stadium, Hemma osv..) - gärna i anslutning till dessa minivarianter av amerikansk mall-areas. Men va fan... är det någon jävla spelomgång av Tetris som pågår utanför entréerna? Två avlånga klossar sammanfogade med ett horisontellt block - så vidrigt fantasilöst! Varför? För att ge en guldkantad tillvaro i plåtbaracken? Tro det...
När jag nu ändå har arbetat upp lite aggressioner - så fortsätter vi bakom redan insparkade dörrar. Idag var första dagen på semestern - inget ont i det - men jag passade på att svänga ut till ön med lite porslin och glas mm. Döm då om min förvåning när jag lämnar fastlandet och upptäcker att - fömodligen under nattetid - så har den ack så välkända idiotin tassat över bron vid Tottnäs i skydd av mörkret. Alternativ så har Torö väldigt lokalt drabbats av blixthalka så här i juli. Någon annan förklaring ser jag inte till att man har sandat hela jävla ön... ooooh vad det sved i Papis Peugeot-hjärta. Lejonet tittade väldigt uppfodrande på mig när jag stannade ute på Ören för lite sol och brygga och en smäktande bris. Jag glodde naturligtvis tillbaka - han är ung i stallet och behöver sättas på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar