Lagom till framåt ett-tiden hade faderskapet vältrat färdigt och aviserade att den franska gasellen inom kort skulle rulla in på innergården. Vilket också skedde - därefter i ilfart mot Nynäshamn, eller åtminstonde den fart som samvetet tillät i kombination med 225:ans närvaro av utplacerade vägkameror. Nynäshamn låg kvar på samma ställe som förra veckan, vilket underlättade vårt kryssande mellan Systembolag och ICA Kvantum. Operation bunkring av svull tog vid, och intet krut eller kulor sparades - ja, det skulle väl vara A-K's då, som påpassligt såg till att ha händerna fulla vid varje synlig kassa-apparat.
25 minuter senare rullade den vitglödgade stålhingsten in i vikarnas vik - och då pratar vi inte om dem som går att finna vid Papis hårfäste, utan våran lounge i verkligheten. Moster Ulle, kusin Lova och gårdkarlen Primma var redan på plats - i full arbetsmundering hade framsteg och konstnärlighet vävts samman på vårt långtidsprojekt - Friggisen. Men nu börjar det banne mig se bra ut - eloge till den serbokratiske snickaren. Moster Ulle och Primma ansökte om barnvakt på erfoderliga blanketter och fick godkänt. Syftet var en myskväll på Sjöbodarna vid Ankarudden, och det kunde vi naturligtvis inte säga nej till. Papi laddade grillen och startade en journey back into time - you know those days when freaky fukkin flintastek was the shit... gott, men det är ändå märkligt hur ens minne gärna förskönar vissa saker. Det kan, och då menar jag kan dock vara så att dåtidens inmundigande av Kronenbourg i backvis utövade ett visst förmildrande jämtemot smaklökarna. Eller så har man bara blivit väldigt kräsen... lutar nog åt det sista.
Lördag väckte en sömnig familj genom att låta solens strålar knacka på ytterdörren. Efter frukost beslutade sig småtjejerna och de äldre honorna för att bege sig mot Stenstrand. Likt en kombination av spindelmannens spindelkänsla, skalmans mat-och-sovklocka och en statlig TV-pejlares känselspröt hade de lokaliserat vitala hanar på kite-brädor och avslöjande våtdräkter. Primma tog den mexikanska golfen in till Nynäshamn för att köpa plåt eller bläck till takkonstruktionen. Kvar ensam och utelämnad till sitt eget öde så firade Papi med att tömma skithustunnan, göra rent grillen samt ösa vatten ur Örn af Torö. Aaah... jag glömde - dessutom sprintade han iväg på en 10 km-runda i tempofart. Tydligen så fort att han skrämde upp en älg å det grövsta.
Som synes en hel del påtande i kombination med en hel del bad vid stranden och båtbryggan, dock gjorde sig hela tiden helgens topic sig påmind: Den årliga kräftskivan!!
Dagens huvudpersoner var därför mormor och morfar, som likt DHL och FedEx bar en gyllene last i den ombyggda Audi Trailer A3 - direkt från kräftburarna i Väderstad. Att jämföra släkten Jonssons överhuvud med två budfirmor känns kanske lite futtigt, så om vi adderar lite av Papis sakrala bakgrund så kanske de tre vise männen känns mer målande. Ja ja... vi subtraherar väl lite genus också - allt för jämställdheten. Runt fem dundrade ekipaget in vid gränsstationen där de mottogs av Örens egna speciella tullhundar (och då menar jag inte det bruna garnnystanet som lystrar till namnet Cirka). Tullningen gick bra och årets sörpelfest kunde skicka iväg ett startskott. I år var surströmmingen portad och "släppa-loss-indexet" stod högt i tak. Därför kunde en väldigt lyckad kväll summeras sent in på småtimmarna under förtroligt samtal till vågors kluckande och månens sken.
Likt lördagen knackade solen på även under söndagmorgonen - dock hade gårdagkvällen skördat sin falna hjältar. Därför var det en inte allt för stursk samling som mödosamt ramlade ner till bryggan för att lapa lite livsbejakande AD.
Efter lunch väntade dock dagens stora begivenhet - Kapten Ester, likt hämtad och utrustad från Månbas Alpha stod i begrepp att äntra slagskeppet för en rekognoseringstur längs med territorialvattnets jurisdiktion. En märkbart stolt liten commander lät det bräckta vattnet svepa in med smådduschar i ansiktet som frambringande små lyckliga skratt. Som sagt ännu en helg som fyllt sinnet med insikten om att det faktiskt finns en mening med livet - ledighet i vacker natur och lyckan som speglas i ett barns ögon.
Fotnot: Den tidigare annonserade fästing-tävlingen leds för närvarande utav Ester med 4-0, det ska dock tilläggas att A-K har haft två krypande på sig. Papi som investerade har fan inte sett röken av någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar