Kommer ni ihåg att jag berättade om en krabat för ungefär en och en halv vecka sedan, som till sina faders stora glädje slängde armpuffar och harkrankeriet för att börja simma?
Efter det har det gått ruskigt fort, och den här gamle nöjessimmaren till farsa börjar kasta allt mer avundsjuka blickar på flickebarnets upptåg.
Jag menar... själv släppte man ju sargen först vid nio års ålder, harade sig igenom mellan- och högstadiet innan man blev lite coolare och vågade hoppa från poolkanten. Sedan fick man en påpasslig öronåkomma som gör att jag inte kan doppa huvudet utan att behöva gå omkring och klucka med lock för öronen i tre dagar.
Och då dyker det här spektaklet upp, eller snarare ned och befinner sig numera mer under ytan än ovanför. Det hoppas, det dyks, det crawlas - även om det sistnämnda är hellre än bra. Men med all annan utveckling så är det väl en tidsfråga bara.
Och som om det inte vore nog så drog hon till - med ren och skär vilja - ett par framåt- och bakåtkullerbyttor precis innan vi skulle packa ihop och lämna ön för skolstart hemma i stan. Ja, jäklar vilken tjej. Och jag vet vad ni tänker... hon är varken den första eller sista som lär sig att simma - men det är ändå en liten sten som har släppt från pappans bucketlist, och jag är imponerad över hur den tidigare lille kraken bara går in och tar för sig på så kort tid. Nu öppnar sig ju dörrarna för en massa möjliga aktiviteter under hösten och vintern. En weekend i Örebro är så gott som redan bokad - och tänk Skara Sommarland nästa sommar! Farsan har ju inte varit där sedan skolresan 1985. Kan ju ha hänt lite sedan dess.
Men först väntar en liten belöning redan i närtid. Till helgen stundar en utflykt till Herrhamra Gård på Torö där Ester ska få rå om och rykta en av hästarna för att sedan avsluta med ridlektion. Men det vet hon inte om. Hoppas bara att hon förstår att det är en sekundär belöning så att hon inte får blodad tand. Farsans pluska är inte riktigt på den våglängden.
Hur som helst, BRA GJORT ESTER!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar