en doft av höst här,
och träden susar.
idag var stranden nästan tom.
vem hjälper oss,
att glömma tiden som rusar.
och tar med sig allt som stod i blom.
livet är,
en förlorad sommar,
ett ljus,
i en trädgård,
som vinden blåser ut.
Pappa gråter ikväll.
Denne känslomässigt kallhamrade fasadriddare gråter.
Det gör han varje år vid den här tiden.
Det stora vemodet rullar in,
kulingstarka och ödesmättade ebenholtsvågor piskar bort
alla skimrande fragment av själsro, livslust och semester.
Imorgon rullar hamsterhjulet igång igen,
och det är ju en förunderlig tur att den här pappan är löptränad.
Men det finns ju helger säger den sturske.
Förvisso, men det är tröst och andhämtningshål som föga kan mäta sig
den livsbejakande känsla som en hel sommar på ön varje år skänker.
Jag gråter ikväll.
Och det gör himlen med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar