Det är inte bara fördelar med att bo så centralt det bara går - det finns en mörk baksida som vi sällan talar om. Folk knyter sina händer i fickan och ser till att få det överstökat bara. Och så fortsätter det, vecka efter vecka - år efter år...
Men nu är det slut med det - härmed sätter jag ner foten och kräver subventionerad fönsterputsutrustning till Sveriges innerstadsbor - en grupp människor som förbisetts en allt för lång tid. Det finns startpaket, bostadsbidrag, dagersättningar, soc.bidrag, barnbidrag, söka-jobb-bidrag, dagersättningar, resersättningar...ja till och med matkassar från Svenska kyrkan... men var i helsefyr hittar jag slantar och pluringar till ny skrapa och lite Ajax.
Jag tror inte riktigt folk inser vilken stark folkrörelse vi ändå utgör - vi stackars satar som står där varje söndag, bara för att förkunna att ännu en veckas damm och smuts blästrats fast på våra fönster.
Själva har vi en hel långsida på våningen som vetter ut mot en starkt trafikerad gata - och den kräver sitt attribut. Av någon anledning är undertecknad självutnämnd putsare, antagligen föll jag till föga i något svagt ögonblick där jag trodde att man kunde kvittera ut ersättning i form av äktenskaplig gymnastik - retroaktivt var ordet på just den punkten.
Sådärja - då var skylten till vänstermartyrernas jippodag ordnad till nästa års 1:a maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar