Igår kom han tillbaka... det satans jävla aset!
Och han hade inte bytt namn eller så, fortfarande det intetsägande vinter - som inte lovar något utan bara tar...
Tar och stjäl livsglädje från den större delen av norra halvklotets habitants, äter upp och förgör benmärgen inifrån. Piskar, spottar och fräser oss i ansiket med sin karga andedräkt. För någon enstaka dag förrädiskt vacker - men allt som oftast bara smutsig, grå och blaskig.
Jag går i ide nu, jag upphör att existera i låt oss säga 30 veckor - skulle du mot förmodan stöta på någon som liknar mig så är det antagligen mitt skal som upprätthåller de mest existensiella åtaganden jag nu av någon anledning undertecknat.
Funderar på om det i vuxen ålder finns någon chans att adopteras av paret Peréz i Fuengirola...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar