köplusta...?

Förutom att det är en av Stephen Kings absolut bästa romaner så är det även symptomet på den släng som Papi drabbades av under onsdageftermiddagen. På intet sätt planerat, men det kändes ganska bra ändå. Familjen Apa kan trots allt inte direkt beskyllas för att ha bidragit till konsumtionssamhället det senaste året... med viss reservation då allt är relativt.

Första anhalt var det konstant odugliga Stadium-kaoset i Södertälje - sin vana trogen valde man att inte förneka sig även denna dag, därför tog det en kvart att få fram en simpel prisuppgift på den ryggsäck som Papi lystet och girigt stod och höll i. Av en slump så fick den bella 499:- och det var jag nöjd med då den med sina multi-trippla high-techfunktioner antagligen var betydligt dyrare. Den minnesgode bloggläsaren kanske höjer lite på ena ögonbrynet här, och formulerar en tyst fråga om inte ryggsäck faktiskt var uppe på tapeten redan i våras - och där kan jag bara bekräfta.

Behovet har till viss del varit konstant, men man måste förstå att det dessutom handlar om en frigörelseprocess - vi pratar ändå om ett ting som är att likna med en kroppslig utväxt för undertecknad. Vi har dagligen svettats ihop de senaste 7 åren - ända sedan jag tjålade den gamla trotjänaren från Haglöfs utav Jelly Lee. Tjålade kanske var att ta i - vi gjorde ett byte, där Jelly fick en Nike-bag i samband med en finlandskryssning. För protokollet skall tilläggas att detta inföll under den tid som av "gänget" kallas pro-mia & pre-liz - dvs. den tid som är att betrakta som Jellys djupsinniga tid, tillika den tid som diskvalificerade honom från framtida båtligt umgänge - såvida det inte innebär att han ror båten runt Kapstasjön. Premiären för den nya väska gick av stapeln under kvällen på väg till och från Zenecan - testpersonen lät meddela att den kändes smuck och delade ut 4 av 5 bergsgetter i betyg.

Nästa anhalt signalerade H&M med stora skyltar - Papi har sakteliga börjat förlika sig med tanken om att decenniet då han utgjorde gräddan av Södertäljes mode-elit numera är ett minne blott. Garderoberna har stilla dränerats på effekterna av den besattes överkonsumtion, tillkomsten av livsverket DJ har satt tydliga ekonomiska fåror vilket tvingat fram omprioriteringar. De återkommande besöken på tex. Ninves, Johnells, MQ och Biblioteksgatan har i princip upphört och det mesta av nödtorft som har rekvirerats i modeväg har lämnats ut på Robins Tobak - hör och häpna! Papi som postorder-smygare... han som fnös och hånskrattade åt sådant. Nåväl, syftet med H&M var att upprätta lite heder då det vankas kollegialt samkväm på Norra Brunn på fredag. Jag hade flyt och hittade faktiskt rätt smootha outfits som jag inte behöver skämmas för. Man kanske har underskattat det svenska fenomenet lite trots allt.

Nu stoppade det inte här, och då tänker jag inte på den Ungerska korven som jag i all hast drog i mig hos den Chilienska korvnasaren vid Stortorget, nä istället fick Griffen lufta sig lite och hela familjen rullade ut till ICA Maxi för lite proviantering. En baktanke var även att råda bot på Esters nyss uppkomna busfasoner - yrvädret har ju upptäckt reglagen på spisen här hemma och trots barska miner, arga rop och kraftiga ryck i händer och armar (mmm...jag vet, jag är ett under av modern uppfostran), uberpedagogiska försök till konsekvensförklaring så flinar hon självklart stort över den fantastiska uppmärksamheten. Därför inleddes operation avledningsmanöver - nämligen en alldeles egen röd och fin BRIO-spis. Vän av feministisk ordning har säkert invändningar mot det hemska tilltaget att föra in flickebarnet i en samhällsstöpt fålla. Jag menar, hur kan jag bejaka min dotters kvinnliga sidor... hon är ju trots allt...oj...ja just det - tjej! Glädjen gick dock inte att ta miste på...över tomkartongen som blev över... självklart! Otack är världens lön, men sådant är övergående. Däremot är det bestående att föräras med en Bä Bä Vita Lamm-konsert 04.30 på morgonen - sådana spontana tillfällen kommer aldrig igen.