Det är fullt möjligt att jag med dagens inlägg når det yttersta lågvattenmärket kring vardagstrivaliteter - men samtidigt vet jag att det här är en favoritsektion bland er läsare, så jag bjuder på det.
Ni som har varit med ett tag vet ju att jag använder en stor del av min arbetstid till att implementera, utbilda och upprätthålla verktyg och metoder kopplat till LEAN-filosofin för tillverkningsindustri. Allt till mina arbetskamraters stora glädje... jag har dock lyckats sortera lite bland koderna på mina öknamn och kommit fram till att "tidsstudiemannen" är bad och "klipp & klistra-farbrorn" är good. Hur som helst så är det ju inte så konstigt att man under de premisserna blir lite arbetsskadad och studerar hur andra företag löser olika tillverknings-, logistik- och förpackningsproblem. Därav Papis suckande...
För har ni tänkt på hur talanglösa förpackningsplånen till smörgåspåläggen är, och kanske främst de två som jag väljer att fokusera på... Paul Egget.. förvisso ett fyndigt namn men varför sitter hänvisningen till var man ska öppna mitt på plånet när man vikt upp det? När fliköppningen är i nederkant. Och än värre blir det med Lönneberga och deras plån... Här sitter förvisso hänvisningen på rätt plats, men dels finns det ingen öppningsfunktion - och när du väl brutit dig in i plånet så upptäcker du att det man valt att fasa skinkskivorna fel... dvs. den som ligger överst ligger i andra änden av plånet. Ska det vara så här hade fan Sverker sagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar