facit

Vet i fan vad Blogger sysslat med, men bloggen har legat nere i 36 timmar och tydligen är de tre sista inläggen (de där om tandläkaren, balkonloungen och ljusspelet) som bortblåsta. Well, ni som hann se dem är priviligerade för jag orkar inte lägga upp dem igen, och jag tror på något sätt att ni överlever deras frånvaro.


Nu över till något viktigare... Jag har ju lovat ett facit inför morgondagens stora begivenhet. En orgie i smaklöshet och kitsch som det inte går att låta bli att älska. Och det där med facit får naturligtvis bli en sanning med modifikation. Det går egentligen inte att i förväg pricka in en vinnare på ren fakta och musiköra för europa och dess invånare är ett lynnigt folk som inte alltid beter sig som det sig bör. Och att Papi prickade in förra årets vinnare är inte mycket att hänga i granen, för innan det så var det ju 23 år av feltolkningar sedan Sandra Kims seger 1986. Därför är facit detsamma som Papi tycker, önskar och hoppas - och nu tror en del att jag kommer att återupprepa det där med Ungern, men efter Kati Wolfs något falska liveframträdande under semifinalerna så har hon fått ta ett steg bakåt. Så här ser det ut:

1. Storbritannien - Blue - I can
2. Ungern - Kati Wolf - What about my dreams
3. Azerbaijan - Ell/Nikki - Running scared

Mer än så får ni inte - är liksom inte så många låtar som har satt sig hos undertecknad i år. Eric då? undrar ni... Joooe...men alltså, det funkar väl och han gör det snyggt - men låten är ju så tjatig. Men jag kan kanske glädja er med att han faktiskt plockar en femte plats. Och vem vinner då? Hard to say, hard to say... men skulle jag ge er en straight from the heart-gissning så blir det Irland. Kom ihåg var ni läste det. Men som sagt för hela tävlingen, och för att Papi Jam och Blue har en historia ihop så vore det bra om UK tog hem det hela... Bucks Fizz var länge sedan nu.