Seriestart: "Jimmy googlar idag på"

Har kommit på mig själv med att vara kunskapstörstande slav under google, det kan vara allt från vilket Sveriges äldsta bryggeri är till varför månaderna har olika antal dagar. Onödigt vetande är kul, därför bjuder jag in även er till lite hjärngymnastik då och då.

DAGENS ÄMNE: Ormbunken och dess namn.

Ormbunke – ett konstigt namn på en konstig växt, eller hur? Varken huggormar eller snokar verkar trivas vidare bra där ormbunkarna växer. Inte ser ormbunkarna särskilt ormlika ut heller även om en del ringlar ihop sina bladtoppar.

Ormbunken har inte alls fått sitt namn från ormar utan från maskar! Kanske kommer det från början från det engelska ordet worm som ju betyder mask? Det där med mask låter förstås också konstigt men det var så att man förr använde ormbunke som medicin om någon drabbats av binnikemask eller någon annan inälvsmask. En hemsk medicin, så giftig att den även dödade den stackare som skulle botas om dosen blev för stor. Träjon är jättegiftig.Träjon heter den ormbunke som oftast användes som maskmedel, det är en stor, nästan en och en halv meter hög ormbunke som växer i jättebuketter. Den finns över nästan hela landet och trivs i bäckraviner och annan, gärna stenig mark. Och den är som sagt ruskigt giftig.

Det finns över 30 ormbunksarter i Sverige, de flesta heter något med bräken, träjon är bara en liten familj. Men visst är det fantastiskt att de här konstiga växterna klarat att leva kvar på jorden i många miljoner år! Forskare har hittat 350 miljoner år gamla ormbunksblad, fossil som ligger inbäddade som fina mönster i sten. Ormbunkarna fanns alltså långt innan dinosaurierna vandrade på jorden! Strutbräken gillar fukt och skugga.Det kol som bryts i gruvor i Mellaneuropa och England är lager av ormbunkar, fräken och lummerväxter som växte under en tid som kallas karbonperioden för sådär 300 miljoner år sedan. De här växterna har pressats samman till ett hårt, svart och bitvis tjockt lager som nu ligger djupt under vår jordyta. Märkligt att nya ormbunkar lyckats anpassa sig hela tiden, även om de inte vuxit i sådan mängd att de bildat nya kollager.

Att de klarat sig kan bero på att de har ett väldigt fiffigt sätt att föröka sig. De behöver inga humlor eller bin som de flesta andra växter. Du har säkert sett att bladen är svartprickiga på baksidan. Där sitter små frökapslar, sporer, som en dag ska bli nya växter. På hösten flyger de väldigt lätta sporerna iväg med vinden, de utvecklas sedan till små gröna, hjärtliknande fjäll som är både hane och hona för att översätta det till djurvärlden. Det behövs alltså bara ett ensamt litet fjäll för att nya ormbunkar ska bli till.