Galet trött - typ tröttare än tröttast. Trots det händer det saker runt hörnet hela tiden...
I torsdags kväll satte jag en liten kamarell som Ester kallar dem i halsen och utstötte en kanonad av hostningar och frustningar vilket satte DJ's känslor i svall - hon har så otroligt svårt att se någon annan fara illa och suggererar ofta över än värre känsloyttringar på sig själv. Därför kom ett ryggläge med hostattacker och ylningar som ett brev på posten, men någonstans på vägen så gick det över från gulligt läge till lite mer kritiskt läge när hostattackerna ändrade nyans och form.
Därför fick det bli iltransport till Huddinge med en misstänkt falsk krupp i bagaget - de andra papporna på jobbet undrar varför vi envisas med att åka dit och inte till Karolinska i Solna. Tja, en del av sanningen är väl att Gringo huserar på den satellitorten och den galenpannan gör man bäst i att inte komma nära - men också för att personalen i Huddinge är guddomliga, de har precis alla rätt som de sura asen i Södertälje inte har. Nåväl, det hela löste sig bra till slut och som extra bonus förärades flickebarnet med en halsfluss.
Dåligt läge att bli sjuk då familjens ekonomi står på ruinens brant och ingen ljusning syns förräns till oktober. Tur då att farmorn kunde rycka in med kort varsel och underhålla under fredagen. Barn repar sig förvånadsvärt snabbt och med lite penicillin så var det samma speedkula som for fram i våningen. Visst, lite snorigare och sluddrigare än vanligt men det lovade gott inför lördagens äventyr.
Lördagen gick under namnet stora Klein-dagen. Ester har tjatat hela sommaren om kleiner, vilket är det samma som clowner. (Det är lite kul det där, Ester har ett så sjukt stort ordförråd och för långa invecklade och lillgamla konversationer med allt och alla - därför har jag slutat att rätta de få ord som fortfarande är galet fel av helt själviska orsaker - det är ju så gulligt...) Därför var det märkbart passande att IfMetall och mormor&morfar gjorde slag i saken och bjöd in till Cirkus Brazil Jack vid Fågelkärret. Nu tänker du, hur kan du släppa iväg din dotter på sådana där proletäriska väckelsemöten - men jag tvår mina händer, jag hade ingen aning förräns jag kom till jobbet idag där den tynande rörelsen fortfarande bejakar ett par överlöpare. Fast det är klart, det finns väl alltid lite godhet i all ondska och om partiapparaten vill bjuda min dotter på kleiner så kör på det. Hon verkade speedad och nöjd när hon kom hem i alla fall.
Jobb på en lördag? Jo, man får ta allt som finns till skänks nu även om kroppen skriker efter andra lustar. Men likt seriefiguren Elvis får jag nog fortsätta att släpa omkring på medicinbollen. Och va fan... några glas en vin och en Wallanderfilm är väl lite porrigt det med. *suck*
VECKANS JASSÅ?! Oasis splittras tydligen... igen (?) eller snarare... jag visste inte ens att de existerade fortfarande. Världen sörjer... typ inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar